Först en positiv nyhet. För alla er som bor i Umeå, Nordmaling, Örnsköldsvik och Kramfors. Med flera orter. Nu i helgen invigs Botniabanan. Under kunglig pompa och ståt.
Sedan en negativ nyhet. För alla oss som bor norr om Umeå, i Skellefteå, Piteå, Luleå och Haparanda. Med flera orter. Det finns ännu inget samlat beslut om att fortsätta norrut och bygga det som är tänkt att bli den norrländska basindustrins nya livsnerv, den Bottniska korridoren.
Slutligen en positiv nyhet. Nu i veckan startade ändå konkreta förhandlingar kring finansieringen av etappen mellan Skellefteå och Piteå, första delsträckan av vad som i bästa fall kan komma att bli Norrbotniabanan.
Låt oss vara generösa, glädjas med alla, nästan alla, som bor söder om Umeå: För nu ska Botniabanan invigas, för första gången finns det en tunnelförbindelse rakt igenom Hallandsåsen, bygget med Citytunneln i Malmö rullar på, ska invigas i december, och stora satsningar ska göras på infrastrukturen i de tre storstadsregionerna Stockholm, Västra Götaland och Skåne.
Regeringen satsar 497 miljarder kronor på infrastrukturen 2010–2021. Sedan måste pengarna ha tagit slut. Den här gången var det uppenbarligen viktigare att transportera runt storstadsbor än att se till den norrländska basindustrins behov av att kunna transportera mer av sina produkter söderut. Och bidra till exportinkomster. Och ökad sysselsättning.
Låt oss också oroas. För vad händer på 20, 30, 40 års sikt om frågetecknet på bilden ovan inte rätas ut, om det inte blir någon Norrbotniabana? Den nuvarande regeringen har varit tydlig: näringslivet måste vara med och finansiera banbygget, annars blir det ingen kustnära järnväg från Umeå till Haparanda. Den rödgröna oppositionen har förvisso lovat att börja bygga Norrbotniabanan under nästa mandatperiod, om de kommer till makten, men hur det ska finansieras är höljt i dunkel. Det gör det hela problematiskt.
Svaret på frågan om vad som händer är inte lätt att svara på, men ett troligt scenario är att den norrländska basindustrin stagnerar i brist på möjligheter att transportera en ökad produktion till de stora marknaderna nere på kontinenten. En basindustri i stagnation ger färre arbetstillfällen, ger ökad utflyttning, ger …
Låt oss därför slutligen vara lite optimistiska och tro och hoppas att det blir en Norrbotniabana. Låt oss därför fortsätta upprepa alla kloka argument för. Låt oss därför vägra ge upp hoppet om att norra Norrland har en ljusnande framtid.
