Det började som ett aprilskämt i Norran, men skulle snart bli verklighet: en underjordskyrka i Kristineberg.
Nyheten levererades i Norran 1987: den Kristusbild som 1946 sprängdes fram i Kristinebergsgruvan och som då väckte stor uppmärksamhet världen över, skulle räddas. 107 meter under jord skulle en kyrka byggas och där skulle till och med kvinnor få predika!
Det hela sågs som en helt naturlig satsning – inte minst med tanke på att Husbondliden, där pingströrelsen varje år höll sin stora mötesserie Lapplandsveckan, låg ganska nära.
Förvisso en nyhet som hette duga!
Det var bara det att den publicerades den 1 april 1987.
Norran först
Den så kallade Kristusbilden sprängdes fram i gruvan morgonen den 29 november 1946. När röken hade skingrats syntes en ljus gestalt på den mörkare bergväggen; en figur som förde tanken till Kristus, bärande på ett lamm.
Norran var först med att publicera en bild av det märkliga och under några dagar uppstod en folkvandring till gruvan.
Sedan fylldes bergrummet igen.
Verklighet
Då hade nyheten om händelsen i Kristineberg redan spritts vida omkring, i berättelser och bilder. Och nu – 1987 – när många gruvor i trakten tycktes ha spelat ut sin roll (dock inte Kristinebergsgruvan!) skulle här skapas ett stort besöksmål – för kristna, turister och andra.
Faktum är att det som från början var ett aprilskämt till slut blev verklighet.
Raset
På 1970-talet försvann gruvorna i Adakbygden. Nu, på 80-talet, var andra viktiga kännemärken som hörde samman med gruvdriften på väg att försvinna – som världens längsta linbana, 96 kilometer lång, mellan Kristineberg och Boliden.
Fredagen den 27 oktober 1986 gav masten på Hornberget vid Kristineberg vika. Den klarade inte längre påfrestningen och malmkorgarna rasade i backen.
Det blev stopp i transporterna.
En nedläggning av linbanan var visserligen redan beslutad, den skulle ersättas med lastbilstransporter, men ändå!
Den 9 januari 1987 var det definitivt slut. Sista linbanekorgen skickades iväg från Kristineberg. En epok som varat i 43 år var över och frågan var hur det nu skulle gå med bygden?
Färg och sot
Kristinebergsborna började smida planer och dit hörde alltså en underjordskyrka. I januari 1988 hölls ett öppet hus där en rad olika idéer presenterades.
Vid det laget var det gamla gruvsamhället redan på väg att förvandlas. Gruvan hade drabbats av stora personalnedskärningar, men å andra sidan hade en flyktingförläggning förlagts till samhället.
Där sotiga gruvarbetare tidigare dominerat bilden, syntes nu kurdiska danser och färggranna dräkter.
Besöksmål
Ja, Kristinebergsborna saknade inte idéer och den största av alla var alltså underjordskyrkan. Den byggdes till sist, den blev ett besöksmål.
Och den linbana som spelat ut sin roll för malmtransporter blev i stället en linbana för turister och andra som nu kunde upptäcka bygden från ovan under sin luftfärd mellan Örträsk och Mensträsk.
Bägge satsningarna upplevdes nog som märkliga skämt till en början, men ibland kan till och med ett skämt bli verklighet.
