1976 skakades Skellefteå av både bombhot och pyromaner. Nordanåskolan utrymdes och Sjödins stod i ljusan låga ute på Hedensbyn.
Året började med bränderna. Mitt i kallvintern, i januari månad, slog pyromanen till. Det handlade om fyra nattliga bränder och skadorna uppskattades till 20 miljoner kronor.
Först drabbades Bröderna Lundbergs av två bränder. Polisen försökte ligga före och gillra en fälla, men då valde pyromanen nya mål ute på Hedensbyn: först Sjödins järn och sedan Anderssons värme.
För Sjödin var det dessutom den andra branden på relativt kort tid. 1969 hade det nya storlagret brunnit ned till grunden, då på grund av en svetsloppa. Den då största branden i Skellefteås historia, i varje fall kostnadsmässigt.
Men nu var alltså en pyroman i farten.
I skräck
Bränderna lockade massor med nyfikna. Alla ville se. Eftersom polisen visste att en pyroman ofta brukar följa sina bränder från åskådarplats försökte man få koll på vilka som var där. Men det var omöjligt, de var för många.
De nyfikna stoppade alla ut- och tillfartsvägar och hindrade brandbilarna från att ta sig fram.
Eftersom man fruktade fler dåd uppmanades de större företagen, liksom de offentliga inrättningarna, med att ordna nattlig bevakning.
"Det är en skicklig kille som vi har att göra med", sa brandingenjör Leif Schütz till Norran. "Det är jag övertygad om! Han vet hur man skall göra för att få fart på elden!"
Men vem han än var höll han Skellefteå i skräck i början av 1976.
Alla fruktade elden.
Ringde Norran
I slutet av året, i november, handlade det om något helt annat: en bomb. I varje fall blev Norrans växel uppringd onsdagen den 17 november kl 12.15. I telefonen förklarade en röst:
"Klockan 14.30 smäller en bomb på Nordanåskolan!"
Samtalet varade bara några sekunder innan det bröts. Polisen åkte til platsen och utrymde skolan. Cirka 300 elever och ett 30-tal lärare fick lämna sina lokaler. En skrivning som skulle börja kl 12.40 fick inställas.
Utanför inväntade polis och nyfikna klockslaget. Men inget hände. Ingen bomb.
"Det här var bra!" tyckte en elev. "Nu fick vi extra kort dag."
"Den som ställer till sånt här skulle ha ett kok stryk", tyckte skolans vaktmästare.
Och polisen menade att det torts allt var ett mycket allvarligt brott, även om nu ingen bomb fanns.
I dag har både bombhot och pyromandåd blivit så vanliga att vi kanske inte ens tänker på det och då och då drabbas även våra bygder.
