I dag börjar Pridefestivalen i Stockholm. För många är det en fantastisk show, en uppvisning av ohämmad livsglädje. För andra ett exhibitionistiskt spektakel. Men de flesta som med egna ögon ser paraden av dansande halvnakna människor kan inte motstå att dras in i feststämningen. Trots alla pråliga plymer och skruvade utstyrslar finns det något mycket genuint i den.
Pridefestivalen är en politisk rörelse med ursprung i den festglada gaykulturen. Startpunkten var nämligen protester mot New York-polisens tillslag mot en gaybar 1969. Rörelsen har också gett den homosexuella rättighetskampen en glamorös image. På gott och ont.
Den glittriga paraden har bidragit till att göra gayrörelsen populär, inte minst bland unga. Men bland mognare homosexuella finns det nog även de som beklagar att deras livsstil lätt förknippas med ytlighet, promiskuitet och ansvarslöst partajande. Troligen har den bilden fördröjt allmänhetens accepterande av berättigade reformer, som att homosexuella par numera kan prövas som adoptivföräldrar och har rätt att gifta sig.
Att attityderna rört sig åt rätt håll råder det inget tvivel om. Fram till 1934 kunde homosexuella samlag ge upp till två års straffarbete, fullt lagliga blev de först tio år senare. Fram till 1979 definierade Socialstyrelsen homosexualitet som en sjukdom. Den sortens förtryck är nu borta.
När homosexuella par för åtta år sedan fick möjlighet att prövas som adoptivföräldrar (på samma villkor som heterosexuella) var det bara 17 procent av befolkningen som tyckte detta var bra. I dag är det 50 procent. Hur många som verkligen har velat och kunnat nyttja den möjligheten är oklart. Rätten att ingå kyrkligt äktenskap, som infördes förra året, har hittills bara nyttjats av ett femtiotal homosexuella par. Man kan fråga sig om det finns ett bristande intresse, eller om det är så att homosexuella fortfarande inte känner sig välkomna som kärnfamiljer?
Vilka problem som än återstår framstår Sverige som en förebild för andra. Östeuropas länder har till exempel haft svårt att acceptera prideparader. I den muslimska världen finns en utbredd dubbelmoral, där homosexualitet förnekas trots att åtskillnaden av könen sannolikt gör den vanligare där än på andra håll. När en homosexuell intresseorganisation nyligen skulle godkännas av FN var det de vanliga bakåtsträvarna Kina och Ryssland som gjorde motstånd, medan USA och andra västländer tryckte på.
