Print Dela på Facebook

Politiker är också människor

Först stal Gudrun Schymans omdömeslösa grilljippo uppmärksamheten från Folkpartiets dag i Almedalen.

Sedan stal arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) uppmärksamheten från Centerpartiets dag.

Före detta arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin är kanske mer korrekt att säga. För tidigt på onsdagsmorgonen, innan Visby riktigt hunnit vakna, slog bomben ner. Littorin avgår med omedelbar verkan.

– Det finns tre skäl till beslutet, Emma, Gustav och Arvid. Det är mina tre barn som fått betala priset för min offentlighet, sa han.

Och berättade om telefonsamtal från journalister till hans dotter, när han själv låg på hjärtintensiven, om andra telefonsamtal till hans son och om ett hem stundtals belägrat av reportrar.

Gränsen var nådd.

Den 7 juli 2010 är en dag då alla Sveriges journalister – inte minst kvällstidnings- och skvallerpressjournalisterna – borde stanna upp och tänka efter, rannsaka sitt samvete och ställa sig frågan: Är det verkligen det här vi vill uppnå med vår bevakning och våra skriverier?

Av den anledningen nämner jag inte den bakomliggande orsaken till avhoppet i den här krönikan. För mig är arbete arbete och personligt personligt och ingenstans mötas de båda. Och eftersom Littorin avgår av personliga skäl låter jag det vara, just personligt.

För övrigt kan nämnas att Littorin är långtifrån ensam: När finansborgarrådet Kristina Axén Olin, ett av moderaternas tyngsta namn i Stockholm, avgick i april 2008 handlade det också om personligt i kombination med en bitvis skoningslös mediebevakning. I ett pressmeddelande konstaterade hon då: ”Priset för mitt uppdrag är för högt. Just nu är detta det rätta för mig och min familj.”

Likheterna är lika slående som skrämmande.

För övrigt surrar Almedalen av rykten: Maud Olofsson avgår som partiledare efter valet. ”Dirty campaigning”, säger hon själv.

För övrigt lämnar riksdagsledamoten Solveig Tärnström Centern. För att stödja de rödgröna. Besvikelsen efter kärnkraftsomröstningen blev för stor.

För övrigt förändrade och förnyade Sven Otto Littorin arbetsmarknadspolitiken. Det är beklagligt att det är just personliga skäl som gör att han inte fick fullfölja sitt arbete.

Publicerad 2010-07-08
Mikael Bengtsson
mikael.bengtsson@norran.se

Läs våra kommentarsregler

Reaktion

Vad tycker du?

Mikaels krönikor

Laddar...