Ska årets val avgöras av partiledarnas utseende och popularitet? Det skulle vara förödande för svensk politik om man bortser från innehållet i politiken, och i stället röstar på det parti och dess partiledare som uttrycker sig bäst och smartast i media.
Den svekdebatt som centerns Maud Olofsson fört mot sin egen väljarkår, och som den dessutom gett uttryck för, när kärnkraftens framtid beslutats, stärker inte partiets trovärdighet. Då må partiledarens utseende vara hur fagert som helst.
Kristdemokraternas Göran Hägglund, som är vältalig och ser bra ut, har inget att säga till om i sitt eget parti, utan det styrs av Mats Odell som rear ut statliga företag av ideologiska skäl. Vilket innehåll har partiet som är värt att lägga en röst på?
Folkpartiets velande i skolfrågor, om betyg ända från dagis och uppåt i skolan, är det den politik som svenska föräldrar erbjuds, för att ge sina barn en ljus framtid.
Att Mona Sahlin har lågt förtroende bland väljarna beror inte på politikens innehåll, utan utseendet och framtoningen av budskapet. Men en äkta gråsosse har alltid fått utstå jämförelser med andra politiker, både till utseende och vältalighet.
Olof Palme är väl den politiker som fick utstå mest spe, både av media och politiska motståndare. Han fick plikta med sitt liv, inte för utseendet, men för vältaligheten.
Journalisterna borde vara mera pålästa, även om det finns undantag, och framföra innehållet i det politiska budskapet för varje parti utan att tala om utseende och popularitet. Årets val handlar om arbete och välfärd.
Fredrik Reinfeldt styr hela alliansen och vi kan sätta moderatstämpeln på samtliga allianspartier.
I den rödgröna alliansen tar varje parti ansvar för sin egen politik, som man jämkar samman till en enhet som man går man till val på. Där går ingen i ledband.
Sture Grundberg Malå
Bilar till salu i Skellefteå
