Kosovo är knappast en källa till glädje. Sedan elva år administreras landet av FN och EU. Ändå utropade det sig för två år sedan som självständigt. I torsdags meddelade FN:s högsta domstol i Haag att detta var i sin ordning. USA välkomnar utslaget och uppmanar fler att erkänna Kosovo. Än så länge är det 69 av världens länder som gjort detta. Sverige är ett av dem.
Kosovos egna svaga meriter är inte motivet till landets oavhängighet. Det är det tidigare serbiska vanstyret, och dess övergrepp mot den albanska majoritetsbefolkningen, som tvingat fram ett självständigt Kosovo. Serbiska chauvinister bygger sina fortsatta anspråk på landets territorium på bilden av det som den egna kulturens vagga. Det är ett tänkande som inte hör hemma i ett civiliserat Europa, där demokrati och mänskliga rättigheter står över nationalromantiska drömmar.
Serbiens ledare inser förhoppningsvis detta. Efter gårdagens domslut manade de till lugn.
Som plåster på såren råkade i onsdags ett annat rättsligt beslut fattas. Det var FN:s krigsförbrytartribunal som hävde en friande dom mot den kosovoalbanske gerillaledaren Ramush Haradinaj. Som ledare för UCK-gerillan på 90-talet ska Haradinaj ha legat bakom mord, våldtäkt och tortyr mot serber i Kosovo. Det tidigare frikännandet skedde efter en omfattande skrämselkampanj mot åklagarens vittnen.
Det är bra att rättegången nu tas om. Att Haradinaj efter frigörelsen gjort en framgångsrik politisk karriär, och tidvis varit Kosovos premiärminister, verkar inte stå i vägen för FN:s rättsmaskineri. Rättegången kan också motverka en serbisk känsla av att världen bara vill straffa just dem för krigsbrott.
Bakom serbiska protester mot Kosovos självständighet har Ryssland och Kina ställt sig. Båda länderna har haft problem med egna separatistiska folkgrupper. Nu lär Ryssland anpassa sig och i stället använda erkännandet av Kosovo som argument för styckningen av Georgien, där dess klienter i Abchazien och Sydossetien slutgiltigt bröt sig loss för två år sedan.
Det är ett falskt argument. Natos ingripande till förmån för den utsatta albanska befolkningen 1999 går inte att jämställa med Rysslands invasion av Georgien 2008. Inte heller hade Kosovokrisen föregåtts av många års västligt underblåsande av konflikten, eller ständiga provokationer av den typ Ryssland hade genomfört i Georgien.
Kosovos självständighet är bara det minst dåliga alternativet i en svår fråga. Inte ett föredöme för andra.
