Det är sommar, festivalernas förlovade tid i festivalernas förlovade land.
Sommaren är kort, många arrangemang ska få plats: kulturfestivaler, matfestivaler, hemvändardagar, fisketävlingar, marknader, fotbollsturneringar och allehanda andra begivenheter. Bara fantasin (och myndigheternas tillstånd) sätter gränser.
Det är ryggdunkar, återseendets glädje blandas med avskedets vemod.
Varje by med självaktning har sin egen fest. Och det är det som är det stora problemet. Konkurrensen ökar. Besökarna räcker helt enkelt inte till: Robinsonutmaning i Adak, Musik vid Malån, Kyrkhelg och marknad i Bonnstan, Skellefteå, Nattivalen i Arvidsjaur, countryfestival i Gumboda Hed, Wheels (träff med amerikanska bilar) i Umeå och Piteå summer games i fotboll. Och en hel del annat både inom och utom länets gränser.
Med ekonomiska termer kallas det för inflation. Det har helt enkelt gått inflation i sommarevenemangen. Och inflation är aldrig bra.
Så för att locka mer publik krävs större arrangemang, dyrare artister och allt mer spektakulära shower. Och sådant kostar pengar. Men eftersom det samtidigt gått inflation i arrangemangen räcker publiken ändå inte till. Mer utgifter, mindre inkomster. Följden blir att festivalen läggs ner, eller går i konkurs, vilket hände med Hultsfredsfestivalen, en gång i tiden Sveriges största musikhappening, numera förmodligen att minne blott.
Det är också Lapplands Festspel i Arjeplog. Och Skellefteåfestivalen.
Någonting säger mig att sommararrangemangen snart peakar, att inflationen i evenemang snart ersätts av deflation. Många enskilda föreningar kommer att drabbas hårt, föreningar som är beroende av en god förtjänst från sitt sommararrangemang för att hålla i gång verksamheten resten av året. För det är inte bara kommersiella krafter som styr och ställer i Festivalsverige.
Kristdemokraterna har inför valrörelsen dammat av en av sina gamla hjärtefrågor, att göra gåvor till ideella organisationer skattefria. Kanske kan partiet – eller något annat (valfritt) parti – komma med förslag på hur inkomsterna ska kunna öka och/eller utgifterna minska i festivalernas förlovade land. Det känns minst lika angeläget.
