Ett och ett halvt decennium efter att Sverige gick med i EU börjar vi äntligen vänja oss vid det. Siffror från SOM-institutet i Göteborg visar att en knapp majoritet, 51 procent, nu är positiva till medlemskapet. Det vittnar knappast om någon entusiasm för unionen, men åtminstone acceptans. Inte mer än 20 procent av medborgarna vill numera gå ur EU.
Annat var det inför den dramatiska folkomröstningen om medlemskap 1994. Då röstade 47 procent emot, och opinionen hade svängt i sista stund tack vare en kovändning från Socialdemokraternas sida. Folkrörelsen Nej till EU hade samlat en bred koalition mot inträdet.
Nej till EU var också en drivande aktör i den folkomröstning som sa nej till euron 2003. I dag för organisationen en mer undanskymd tillvaro, de 15 000 medlemmarna under dess tidigare glansdagar har sedan länge förvandlats till mellan två och tre tusen.
Men den är fortfarande aktiv, och skulle kunna spela en roll igen: inför en eventuell ny folkomröstning om euron, till exempel, eller om de ekonomiska bekymren i södra Europa skulle växa och återuppväcka en EU-kritisk opinion.
Under tiden driver organisationen en egen informationssajt, nejtilleu.se, som ger en intressant inblick i dess idévärld. Där blandas Israelkritik med sympatiyttringar för grekiska kommunistiska fackföreningar, med rötter i det sovjetdirigerade motståndet mot Marshalplanen. Man kan tycka att detta sätter det organiserade EU-motståndet i ett intressant historiskt perspektiv.
Parlamentariskt står Nej till EU:s rötter att finna främst inom Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Medan det förra ännu har kravet på utträde ur EU i sitt program, slopades detta av Miljöpartiet förrförra året. Det var nog ett pragmatiskt steg av ett parti som påstår sig tillhöra mittfältet i svensk politik. Att driva ett miljöorienterat motstånd mot det EU som i dag leder världens arbete mot klimathotet känns inte heller alldeles trovärdigt.
EU:s folkliga förankring är dock fortfarande svag. Sverige tillhör, trots den mycket knappa positiva majoriteten, de mer EU-vänliga medlemsländerna och placerar sig på plats 12 av 27 i en internationell mätning.
För att möta dagens miljö-, säkerhets- och ekonomiskpolitiska utmaningar behöver EU:s och medlemsländernas ledare arbeta för att förbättra unionens ställning. Organisationer som Nej till EU fyller ingen positiv funktion.
