Sammanslagning eller självständighet? Stor eller liten? Det var frågor som sysselsatte många under 70-talets första år och ibland blossade protester upp med tal om diktatur.
Det var en expansiv tid. 1973 pågick utbyggnaden av Televerkets mobiltelefonsystem (MTD) för fullt och täckning fanns nu inom Skellefteområdet. Kroksjösågen satsade stort på sin utbyggnad för 2,5 miljoner och till hösten skulle det nya fabriksbygget Algots starta i Skellefteå. Skellefteås nya Folkets Hus stod redo att invigas.
Berta
Nya villakvarter föddes lite överallt. I Burträsk pågick uppförande av ett 35-tal hus. Samma sak skedde i flera mindre inlandssamhällen. Behovet av elkraft var stort och det pågick många stora projekt, som utbyggnaden av vattenkraften i Skellefteälven.
Klockan 9.26 torsdagen den 8 februari 1973 provkördes Berta, aggregatet i Bastusels kraftstation vid Adak. Bygget var inne i slutskedet, men hade varit besvärligt på grund av det dåliga berget.
Kostnadsfördyrningen låg på 80 miljoner kronor och totalt beräknades nu räkningen stanna på 250 miljoner kronor.
Å andra sidan hade många fått arbete under uppbyggnaden. Alltsammans hade påbörjats 1969 och som mest hade 800 personer varit sysselsatta.
Lättnandens suck
Nu var det alltså dags att provköra och Norrans lokalredaktör i Malå, Margareta Bratteröd, fanns på plats tillsammans med fotografen S O Hedberg för att rapportera.
De mötte arbetschefen Olle Gellerstedt som drog en lättnadens suck:
”Allmänt sett har allting gått i fel riktning. Det enda på plussidan är årets vinter. Jag tror att Bastusel har varit ett påfrestande bygge för samtlig personal. Personligen tycker jag det är skönt att det här bygget slutar.”
Protester
Samtidigt som Basutselsbygget gick mot sitt slut blossade en annan kraft upp i inlandet: motståndskraften. Malåborna var upprörda över beslutet att Malå skulle slås samman med Norsjö.
Malågruppen hade bildats och med inspektor Ingvar Ämting i spetsen hölls onsdagskvällen den 21 mars en demonstration som lockade närmare 1 800 deltagare.
På plakaten syntes slagord som ”Kamp mot diktatur” och ”Tvångssammanslagning – nej!”
Även om protesterna kom i grevens tid – Malå skulle slås samman med Norsjö vid årsskiftet 1973/74 – så var kampen gammal. Redan ett 10-tal år tidigare hade Malåborna gått till kungs för att de i stället ville slås samman med Lycksele.
Protesterna i Malå var för övrigt inte de enda för detta var kommunsammanslagningarnas tid. Samma kväll som Malåborna demonstrerade rådde rena lynchstämningen i Dorotea där kommunpolitiker tvingades avbryta en tågresa till Stockholm sedan de angripits av en uppretad folkmassa som menade att politikerna inte gick deras ärenden.
Rädda byarna!
Ja, stor eller liten? Det var frågan i början av 70-talet. Och det handlade inte bara om kommunernas vara eller icke vara – utan även byarnas.
Skulle byarna alls överleva?
Det stora arbetet med att dokumentera byars historia hade redan inletts i Skelleftebygden med en rad kurser anordnade av studieförbundet Vuxenskolan och Skellefteå museum, något som Norran med jämna mellanrum rapporterade om.
Det skulle bli starten på den stora produktionen av byaböcker i norra Västerbotten, något som fortfarande pågår.
Gardering
I Hjoggböle utanför Skellefteå satsade men i april 1973 på utställningen ”Byn överlever”, en satsning som både hade föregångare och många efterföljare.
För säkerhets skull garderade man med både utropstecken och frågetecken efter rubriken. Utropstecknet som inramade bilden av en gynnsam utveckling med västerbottensgård och betande kor – frågetecknet illustrerad av en krossad fönsterruta.
Utställningen speglade byns utveckling genom tiderna och inte heller författare som P O Enquist glömdes bort. För nu ville man slå vakt om den lilla byns överlevnad.
Den kampen är väl knappast över än.
