Skådespelare: Björn Bengtsson, Tuva Novotny, Jessica Zandén, Johan Rabaeus med flera.Regi: Kjell Sundvall.
Det första jag tänker på när jag ser den här komedin är hur det är att spela mot sig själv. För det har knappast undgått dig efter den intensiva marknadsföringen att Björn Bengtsson spelar både Nicklas och sin tvillingbror Hasse.
Det måste utan tvekan kännas besvärligt att prata så mycket med sig själv.
Ändå tycker jag att Björn Bengtsson klarar sig alldeles utmärkt i båda rollerna.
Nicklas är den bortadopterade brorsan som växt upp tryggt och stillsamt och satsar på karriären som advokat i Stockholm
Hasse är brorsan som blev kvar i Norrland med sin nedsupna morsa och naturligtvis är han väldigt otrygg i sig själv och söker bekräftelse hos många andra kvinnor – trots att han är lyckligt gift och har två fina barn.
I samband med den biologiska mammans frånfälle avslöjas sanningen. Och tvillingarna träffas för första gången. Och när Hasse kommer till Stockholm blir det kaos.
Av det här har Kjell Sundvall gjort en förväxlingsfars som faktiskt är riktigt rolig. Jag skrattar gott åt alla de förvecklingar som uppstår när människor i brödernas närhet tror att Hasse är Nicklas och till råga på allt blir Hasse förförd av chefens fru i tron att han är Nicklas.
Visst är det lite förutsägbart och manuset kanske inte håller till hundra procent. Men det roar för stunden och det är förstås det viktigaste.
Björn Bengtsson spelar inte bara huvudrollen, han spelar huvudrollerna, och det är faktiskt riktigt skojigt att se hur han förändras i sin personlighet. Det är nästan så jag börjar misstänka att han ibland lider av personlighetsklyvning.
Jessica Zandén är också alldeles utmärkt som vampig och mogen kvinna. För att inte tala om Tuva Novotny som inte bara är klassiskt vacker, hon är dessutom en väldigt duktig aktris.
Fast roligast av alla är faktiskt Per Andersson som spelar vaktmästaren Jesper. En biroll som höjer underhållningsvärdet rejält
