Hur vi ska underlätta välfärdens framtida finansiering har varit ett hett samtalsämne den senaste tiden. Det handlar om att det så kallade finansieringsgapet måste slutas – alltså att efterfrågan på välfärdstjänster överstiger det utbud som dagens system kan tillhandahålla.
När folkpensionen infördes 1913 var pensionsåldern 67 år och medellivslängden 57 år. I dag är medellivslängden 81 år och den faktiska pensionsåldern är 63 år.
För att möta det ökade försörjningsbehovet krävs bland annat att fler måste arbeta längre upp i åldrarna. Liksom att ungdomarna måste börja jobba tidigare. Två tredjedelar av en åldersgrupp kommer ut i arbetslivet först när de är 29 år.
Fler arbetade timmar skulle stärka den offentliga finansieringen, och oftast föreslås ekonomiska stimulansåtgärder. Mindre uppmärksammat i Sverige är ledarskapets betydelse.
Om vi ska kunna ta till vara de äldres arbetsförmåga, betonar professor Juhani Ilmarinen vid Institutet för arbetshygien i Helsingfors. Det är viktigt att göra jobbet lustbetonat, och att ledarskapet är bra. Chefen måste se till individens behov, och eftersom olikheterna ökar med åren är det ännu viktigare att de äldre får göra saker på sitt eget vis.
En finsk undersökning visade att ledningens attityd är den avgörande förklaringen till förbättrad arbetsförmåga. Arbetets innehåll är inte den viktigaste faktorn.
Stress och monotoni förkortar arbetslivet medan möjligheter att lära nytt och att själv ta ansvar ökar orken och lusten att stanna kvar i jobbet. Först på tredje plats kommer behovet av fysisk träning, vilket den enskilde till stor del måste ta ansvar för själv.
Det är inte i första hand ekonomin som motiverar människor att stanna i jobbet utan att de upplever det lustbetonat. Dessutom tycks livet som pensionär bli bättre ju längre upp i åren som vi orkar arbeta. Så kan man sammanfatta Ilmarinens forskning på detta område.
Trots vår ökade livslängd anger nu många att de känner sig utslitna och förbrukade långt före 63 års ålder. Av andra skäl vill många inte heller arbeta till 65 eller 67 års ålder.
Att finna former som gör att arbetslusten bibehålls långt upp i åren måste därför bli den stora utmaningen för bland annat fack och arbetsgivare. Men det brådskar. Annars kan det bli bekymmersamt för välfärdssamhället framöver.
Jöran Rubensson
ordförande i Sveriges Pensionärers Riksförbund (SPRF)
