1961 hamnade författaren Sara Lidman i onåd i Sydafrika. Hon anklagades för brott mot morrallagarna och greps tillsammans med sin "medbrottsling", afrikanen Peter Papela Nthite.
Det som hade hänt gav stort eko i massmedia, även i Norran som ju bevakade Saras hemtrakter.
Den 10 februari berättade tidningen att Sara riskerade utvisning. Hon hade nämligen umgåtts med den 32-årige ”bantunegern” Nthite, sekreterare i African Nationa Congress, en självständighetsrörelse. Nthite hade fängslats flera gånger förut och betecknades som en stor idealist. Han var gift.
Morallag
Sara var ju också en stor idealist. Hon var vid den här tiden 38 år fyllda och Norran förklarade: ”Sara Lidman bor i en trevlig lägenhet i en förstad till Johannesburg. Hon har, enligt uppgift från vänner i Sydafrika, flitigt umgåtts med intellektuella afrikaner.
Peter levde som om apartheid inte fanns och Sara var likadan. De drogs till varandra.
Och detta var alltså inte tillåtet! Lagen förbjöd svarta och vita att umgås.
Maximistraffet för brott mot ”morallagen” var sju års fängelse och 10 piskrapp.
Natt i häkte
Både Sara och Peter Nthite hade trotsat lagen. Kvällen den 3 februari hade Peter kommit till Saras lägenhet med blommor i handen och ropat under hennes fönster. Då de bägge befann sig i lägenheten trängde sig några poliser in och de fördes till polisstationen där de fick tillbringa natten i häkte.
Tidigt på morgonen väcktes de och fördes i fångtransport till rättssalen där de med hjälp av borgen släpptes fria.
Vidlyftig bevakning
Men pressen hade fått tag i historien och Sara berättade själv:
”Jag har tydligen varit under bevakning från första dagarna här nere. Min post och telefon har censurerats och även på andra sätt har jag varit ställd under uppsikt utan att någonsin ha en aning om detta. Först vid polisförhöret framgick det att bevakningen av min person tydligen varit ganska vidlyftig.”
Pressen tog Saras parti, fann det obegripligt att poliser utan vidare kunde tränga sig in i en privatpersona lägenhet. Och Sara själv var inte orolig:
”Nej, det kan inte hända någonting. Det måste gå bra.”
Debatt
Den 11 februari publicerade Norran en bild på ”Saras medbrottsling” Peter Nthite. Samtidigt berättades att Sara gått under jorden för att i lugn och ro förbereda sitt försvar inför rättegången och för att komma undan alla pressmän och fotografer.
Innan Sara gick under jorden gav hon dock ett uttalande:
”Det är ohyggligt att det existerar en lag som gör det möjligt för människor att kunna uppträda utan all hänsyn till andras privatliv”.
Samtidigt blossade en debatt upp hemma i Sverige om huruvida det var rätt av vita att beblanda sig med ”negrer” eller inte. Meningarna var delade.
Skildes åt
Det som hände Sara Lidman och Peter Nthite är i våra dagars ögon en obegriplig historia. Sara spjärnade emot och uttalade sig, men beklagade sig efteråt för att hon varit för ”snacksalig” i pressen.
Hursomhelst lades åtalet ned den 24 februari. Hyresvärden sade upp Sara och hon tvingades bo hos olika vänner innan hon så småningom lämnade Sydafrika.
Peter Nthite förvisades till de svartas stadsdel och förbjöds att lämna den.
”Vi kan aldrig räkna med att återuppta vår bekantskap”, sa han till tidningarna.
Men under åren som följde skulle Sara och Peter sporadiskt hålla kontakt via brev och det som hade hänt skulle förstås sätta avtryck i Saras författarskap.
