Han hette Lille Rikard, hade en katt som hette Columbus och en häst som hette Hoppsan. Varje lördag bjöd de på äventyr i Norrans Barnposten, efterlängtat av oss som var barn på 60-talet.
Lördagen den 17 december 1960 fyllde Norran 50 år, något som skulle märkas i spalterna ett helt år framöver. Och även denna lördag fanns ett avsnitt av Lille Rickard, tecknad av Rune Andréasson som så småningom skulle slå igenom stort med seriefiguren Bamse.
Norran hade kommit halvvägs. Tidningen var femtio år fyllda, och vände sig inte bara till vuxna. Barnposten publicerade bilder på barn som fyllde år och teckningar som barnen själva hade gjort. Jag skickade själv in en teckning. Jodå, den kom in i tidningen, även om jag inte kan påminna mig när eller vad den föreställde.
Jorden runt
Femtio år fyllda gjorde Norran stort nummer av att den hade överlevt och vuxit. Upplageökningen var också imponerande. Det som hade börjat med cirka 1 500 exemplar 1911 hade nu stigit till cirka 26 500 exemplar.
Detta måste uppmärksammas och Norran firande bland annat med en jubileumstävling där förstapriset var en resa jorden runt.
Trogna läsare
Norran uppmärksammade också en rad trogna läsare som haft tidningen sedan starten. Dit hörde hemmansägaren Oskar Lindfors i Arjeplog som läste allt.
I början hade han fått tidningen en gång i veckan – posten delades inte ut oftare än så – men han samlade på hög och läste när tillfälle gavs.
Norra Västerbotten var, namnet till trots, inte bara en angelägenhet för Skellefteå och norra Västerbotten. Både Arjeplog och Arvidsjaur blev snabbt starka fästen.
”Blir tidningen borta en dag vet man inte vad man ska ta sig till”, förklarade Oskars maka Hulda.
Spännande och hemskt
I Ljusvattnet, Burträsk, fanns år 1961 den 80-åriga Kristina Lovisa Nyström, mor till Norrans medarbetare ”Don José” (J A Nyström). Också hon hade följt Norran sedan starten.
”Jag minns 1911 då det var mycket spännande att läsa om det omskrivna Medlemordet och det följande året blev det Titanic-katastrofen som fångade intresset i tidningen. Och sedan tövade det inte länge innan kriget bröt ut med alla de hemska nyheterna. Inte trodde jag då att jag skulle få läsa om ännu ett världskrig men så blev det i alla fall.”
Sedan tog också det andra kriget slut och Norran fick annat att rapportera om.
Nya satsningar
För Kristina Lovisa, liksom för många andra, hade Norran blivit den stora informationskällan vid sidan av radion – och nu också i viss mån TV:n.
Därför satsade tidningen inte bara på nyheter, utan även på en rad olika avdelningar för olika ålders- och intressegrupper.
Barnen hade alltså Barnposten. För de kyrkligt eller religiöst intresserade – och de var många! – fanns ”Tro och liv”, även det ett inslag varje lördag.
”Hem och familj” var ett annat inslag. Här fick husmor tips av olika slag och här fanns spalten ”I förtroliga stunder” dit man kunde skicka frågor om allt från relationsproblem till funderingar kring vett och etikett.
Och en tidning utan korsord eller sport var förstås otänkbar.
Äventyret
För den som var barn på 60-talet – vilket jag var – blev Norran en lärobok. Serierna blev ingången och följdes av de många notiserna. Att notisen fick så stor plats berodde säkert till stor del på chefredaktören K H Wikström som ständigt påpekade vikten av många notiser.
Det fanns en nyhet i allt!
Men för mig som var barn, och som ännu inte riktigt till fullo förstod vikten av nyheter, var alltså Norran en skattkista med serier och äventyr.
Lille Rickard var inte ensam. Han dök upp varje lördag, men andra dagar var det Dragos (Fantomen), Mandrake, Frisco Kid, Mark Trail, Nalle, Blondie och Pedro.
Det var en tid för hjältar och äventyr och det var i Norran som äventyret fanns.
