Någon måste vara först och först på månen blev Neil Armstrong. Sommaren 1969 fängslade han en hel värld, trots att allt det han beskrev egentligen bara var grått och vitt.
Eller svartvitt som i teven. Och i Norran. I flera dagar toppade Norran förstasidan med sin rapportering om det stora Äventyret. Det kunde ju faktiskt gå hur som helst. Det kunde gå illa!
Men det gjorde det inte.
Vi var många som offrade nattsömnen för att sitta framför teven och se det märkliga. Det gjorde jag och det gjorde pappa. Men inte mamma som skakade på skallen, gick och lade sig.
”Någon måste ju ta hand om korna och fuset!”
Och dessutom:
”Dem bara tokes! Int går det att ta sig till månen …”
Nålsögat
Ändå! Hon läste ju också Norran och det som stod i Norran var ju sant. Å andra sidan fick hon kanske inte tillfälle att läsa ordentligt, för jag lade beslag på tidningen så snart jag kom åt. Jag ville veta allt! Rymden var mitt stora intresse. Jag hade redan läst flera böcker om rymdäventyr – Kemlo vilse i rymden och Mike Mars astronaut – och nu hände det alltså på riktigt.
Torsdagen den 17 juli kunde Norran rapportera att starten från jorden gått perfekt och att allt var ”Go”. Astronauterna Edwin Aldrin, Neil Armstrong och Michael Collins hade tagit sig genom ”nålsögat” och ut i rymden. Nu var de på väg mot månen.
Landningen ägde rum på söndagen, den 20 juli kl 21.17. Sedan dröjde det till klockan 3.56 på morgonen innan Neil Armstrong satte sin fot på månen. Men då hade Norran redan tryckt sitt måndagsnummer.
Teve var först. Men när Norran landade i brevlådan fick vi lite mer, allt de där som vi missat på grund av den olidiga spänningen, eller sådant som teve helt enkelt inte rapporterat om.
Tragedi i Bastusel
Måndags-Norran hade stora rubriker i topp: ”Perfekt landning på månen. HELA VÄRLDEN HÖLL ANDAN. ”Allting grått och vitt”.
Men där vid – vid sidan av månrapporteringen – fanns även en annan nyhet som pockade på uppmärksamhet. Nyheten om en tragedi som inträffat i Bastuselsforsen i Skellefteälven, inte långt från Adak. Två män hade drunkat under fiske: 44-årige bussägaren Einar Forssén från Adak och 38-årige servicemannan Göran Lindsköld från Malå.
Mänskligheten hade uträttat sin största bedrift, landat på månen, men nere på jorden gick livet vidare i glädje och sorg.
En 19-årig yngling som under helgen gjort inbrott på K E Olanders bosättningsaffär i Skellefteå skar sig så illa att han ringde polisen efter hjälp. Vid Åbyn, Byske, orsakade två liftande flickor en krock när föraren av en bil bromsade in så hastigt för att plocka upp dem att han blev påkörd bakifrån av en annan bil. Och i Forsnäs, Burträsk, hamnade jordbrukaren Arne Persson under sin traktor som välte, men klarade sig turligt nog undan med skrubbsår.
Rymdstudion
Norran rapporterade som vanligt om smått och stort, men jag minns bara månlandningen. När jag inte läste Norran följde jag rapporteringen i teve. Bo Holmström fanns i Houston och Bengt Feldreich i "rymdstudion”. Dessutom fanns den legendariske Arne Thorén också på plats i USA och bidrog till rapporteringen. Hela måndagen gick åt till detta märkliga: tidigt på morgonen, mitt på dagen, om aftonen, sent på kvällen.
Men när tisdags-Norran äntligen kom med rapport från den märkliga månpromenaden, var bilderna i tidningen inte ett dugg bättre än de som visats i teven.
Mamma kunde inte låta bli, hon var tvungen att retas:
”Vad var det jag sa? Dem tokes bara! Det där kan ju föreställa vadsomhelst. Int ha dem vare på månen …”
