I april 1961 vann Sovjet ännu en rond i rymdkapplöpningen när Gagarin blev förste rymdmannen. Men faror lurade däruppe, något Malåbyn Rentjärn fick erfara en vecka senare.
Sovjetunionen, som man sa på den tiden, hade ju redan vunnit första ronden med sin sputnik. Att de även skulle bli först med en människa i rymden kom knappast som en överraskning, även om USA gjorde allt för att hinna före.
I maj 1960 hölls generalrepetition. Då berättade Norran att ett ryskt rymdskepp på 4,5 ton kretsade runt jorden. Ombord fanns en docka med vars hjälp man ville testa de prövningar som skulle möta en människa.
En rund jord
Den människan blev alltså Jurij Gagarin, en 27-årig major, gift med Valentina och far till två små döttrar. Efter färden runt jorden, som tog en timme och 48 minuter, landade han välbehållen och förklarade leende:
”Jag såg att jorden är rund!”
Det hade man förstås vetat länge, men ingen hade SETT det. Gagarin blev den förste.
”Det var otroligt fascinerande”, sa han. ”Allt kändes så lätt.”
En lögn?
Men vägen dit hade knappast varit lätt. Förberedelserna var många och svåra. Nu ifrågasattes också om Sovjet verkligen hade sagt allt? Brittisk press menade att världen var förd bakom ljuset, kallade alltsammans för ”en lögn i skyn” och påstod att Gagarin i själv verket varit uppe i rymden fem dagar tidigare, men att man först nu släppt nyheten då man säkert visste att han överlevt.
Hursomhelst tvingades hela världen, även USA, acceptera att Gagarin blivit först. Nu planerades för rymdstation och många trodde att USA var utan chans att bli först på månen.
1961 var Gagarin hela världens hjälte och ingen kunde då veta att han den 27 mars 1968 skulle omkomma under en vanlig träningsflygning med sitt jetplan på grund av ett motorstopp eller en rad olyckliga omständigheter.
Han störtar!
Bara en vecka efter Gagarins rymdflygning – tisdagen den 18 april 1961 – inträffade en händelse som skakade om folket i byn Rentjärn inom Malå rejält.
Skolbarnen hade rast, lekte ute på skolgården, när de plötsligt började skrika:
”Ett flygplan har störtat!”
Olyckan bevittnades av flera bybor, bland dem Alfred Eriksson och hans hustru Hilma. Planet passerade rakt ovanför deras gård, hela huset vibrerade. De rusade ut och såg hur det styrde snett västerut, en bit utanför byn. Ett ögonblick senare hörde de ett väldigt brak i skogen.
”En granne, Ove Grundström, hade också rusat ut och då vi flyttade oss ett stycke fick vi se hur höladan flög i luften. Det uppstod ett svart rökmoln, men någon eld syntes aldrig.
Strax efteråt kom ytterligare ett plan på betydligt högre höjd, kretsade några gånger över olycksplatsen och försvann sedan i väster.
Vi begav oss genast fram till det havererade planet och började spana efter piloten, men vi såg inte ett spår av honom.”
En projektil
Planet var av typen Lansen, kom från F6 i Karlsborg och deltog i en bombfällningsövning. Vid Rentjärn fick piloten Hans Olof Rogberg problem, men lyckades rädda sig med fallskärm innan planet slog i marken, bara 500 meter från närmaste bebyggelse.
Han återfanns senare av en räddningshelikopter.
Men hemmansägare Sten Lundströms lada var totalförstörd. Vid nedslaget plöjde planet upp en gata i skogen innan det tog mark. Varkspillror spreds åt alla håll, motorn slets loss från flygplanskroppen och for som en projektil rätt in i en lada.
Sten Lundström, som ägde ladan, tackade sin lyckliga stjärna för att han inte befann sig där just då, vilket hade varit hans avsikt. Han skulle köra hö under tisdagen, men ett ärende in till Malå drog ut på tiden och därför hade han inte hunnit börja när hotet från skyn drabbade Rentjärn.
Kunde man ens känna sig säker längre när både kosmonauter och flygare for fram däruppe?
