Floyd hette boxaren och Ohlsson hette lindansaren. Modet liknades vid ett trafikljus – kanske också en trafikfara. Kjolarna var kortkorta och skönheten kom från Tallberg.
60-talets mode bjöd på det mesta, ibland lite för mycket enligt moralväktarna. Fast vi som var unga då, pojkar som inbillade oss att vi snart var män, klagade sällan.
Nej, inte stördes vi av att vi allt som oftast såg småbyxorna på de tjejer som vi bjöd upp till dans.
Luddornas rike
Paris styrde modet och visst nådde det också våra trakter, fast inte helt och fullt. Vi bodde trots allt i lovikavantarnas och luddornas rike. Det fanns risk för förfrysning.
Fast nog försökte somliga.
Vi killar sneglade på popkillarna från England och lät håret växa. Vi tog på oss blommiga skjortor med långa snibbar, försökte se ut som kändisarna på skivomslagen.
Och tjejerna bar kortkort.
Bengetter
Norran hakade på, bjöd på mode-extra. Fotomodeller visade upp det senaste från Paris. Budskapet var glasklart:
Kort-kort! Veckade kjolar! Bermuda-shorts och vida hattar. Kläder för sportbilar och ett snabbt leverne.
”Rörliga kläder för pojkflickor som sprungit av sig varje uns kött, flickor som har magra bröst under snålt skurna dräktjackor — Det finns ingen plats för den indolenta, bulliga kvinnotypen i vårens mode, men kläderna hjälper oss att se ut som bengetter.”
Som Norran skrev i februari 1967, inte helt okritiskt.
Och hur mycket har egentligen förändrats?
Styva linan?
Nåja, vare sig vi lät oss påverkas av modet eller inte skulle vi ut. Danserna och underhållningen lockade, inte minst det som utspelades i folkparker och på festplatser. Ibland också i Guds fria natur.
I juli 1964 bjöd lindansaren Rune Ohlsson från Möklinta på uppvisning vid Kusfors inom Norsjö. Han skulle gå på lina över Kusforsen, på en 70 meter lång vajer, och mer än tusen personer betalade fem kronor vardera för att se uppvisningen.
Besvikelsen blev stor när Ohlsson efter en tafatt inledning ”bokstavligen skakade av linan och sedan vägrade upprepa försöket”.
Norran skrev: ”… publiken var arg, rent ut sagt förbannad, och det var nära att Rune Ohlsson hade skuffats ner i forsen av människomassan.”
Floyd i Malå
Då klarade sig boxaren Floyd Patterson betydligt bättre och vem skulle ha vågat? Samma helg bjöd han på uppvisning i Malå, något som drog storpublik till Lions tvådagarsmässa och där Floyd förklarade att han fått mycket stryk av Liston, men att han snart hoppades få boxas med Callius Clay.
Floyd var inte ensam om att visa upp sig. Här fanns Simon Brehm som speaker, underhållaren Tore Skogman, en imitatör vid namn Bosse Parnevik och bygdens egna kandidater till skönhetstävlingen ”Miss Guld”, en titel som kammades hem av servitrisen Monika Johansson, ”en slank, mörk, något blyg skönhet från Tallberg i Malåträsk.”
Längre fållar?
Det här var en tid då skönhetstävlingar var vanligt förekommande. Norran drog sitt strå till stacken genom att publicera bilder på bad- och sommarflickor.
Men mot slutet av 60-talet, 1969, kom nya bud från Paris. Klänningsfållarna skulle sänkas till ankeln. Det kort-korta var på väg ut ur bilden.
Fast om jag inte minns alldeles fel var vi nog ändå lite sakteliga i våra försök att hänga med i modets utveckling.
De kort-korta fanns kvar också en bit in på 70-talet.
Men det är en annan historia.
