Rut är en av Bibelns starkaste och mest målmedvetna kvinnor.
Rut lär också bli en stridsfråga i höstens val. Den rödgröna oppositionen har lovat att avskaffa skatterabatten för hushållsnära tjänster – men inte när – om den vinner valet. Alliansen gnuggar händerna och bjuder till strid.
Starka och målmedvetna kvinnor har startat företag inom hushållsbranschen. Andra har fått jobb. Skatterabatten har enligt statsminister Fredrik Reinfeldt (M) gett ”tusentals människor som varit arbetslösa länge, nysvenskar och kvinnor, jobb”. Vita jobb kanske bäst att tillägga.
Att alliansen gnuggar händerna är inte speciellt svårt att förstå. För fakta talar sitt tydliga språk. Två av tre svenskar och tre av fyra äldre 60+ vill ha kvar rutavdraget. Över 60 procent anser att rut underlättar vardagen för barnfamiljer och för kvinnor att göra karriär. Allt enligt en mätning gjord av Novus Opinion. Majoriteten av dem som köper tjänsterna – både i andel och antal – är låg- och medelinkomsttagare.
Att ha ett jobb är viktigt. Enligt arbetsgivareorganisationen Almega riskerar 5 600 jobb att försvinna om skatterabatten tas bort. Som de rödgröna vill. Jobb som ger inkomst, ekonomisk trygghet, självständighet. Svarta jobb har blivit vita i en bransch tidigare fylld med skumraskaffärer. Vita jobb ger ännu mer: pensionsrätt, sjukpenninggrundande inkomst, rätt till a-kassa.
Vad är problemet, vad mer kan man begära?
Rut borde vara en klockren hit, precis på samma sätt som rot. Om det nu inte varit för att det enligt de rödgröna är betydligt ”finare” att slå in en spik eller hyvla en bräda än att städa, laga mat, klippa gräsmattan, skotta snö och passa barn.
Och samtidigt som debatten om rut rasar vidare vill de rödgröna utvidga rot-avdraget till att gälla även hyreshus och skolor och därutöver komplettera med en klimatbonus. Att man säger ja till den manligt dominerade byggbranschen och samtidigt nej till den kvinnligt dominerade hushållsbranschen är svårsmält. Men förmodligen är man ivrigt påhejad av starka, manligt dominerade LO-förbund, som understundom tycks ta jämställdhetsdebatten med en axelryckning – på sin höjd.
Att de rödgröna skulle göra på stället helt om är ingenting att hoppas på. Det har gått prestige i frågan. Det är inte fint att städa, punkt slut, tycks trojkan på vänsterkanten ha kommit fram till. En inställning som har många förlorare: familjerna som inte får vardagspusslet att gå ihop, alla som riskerar att mista sina jobb och de förmåner som följer med ett vitt jobb. Och få vinnare: främst starka, manligt dominerade LO-förbund och en otidsenlig ideologi.
