Innan Lunarstorm, Facebook och Twitter fanns Sylvester. En bögcommunity.
– Behovet att anonymt kunna hitta likasinnade var större för oss, säger Henrik Tornberg, ägare av sylvester.se.
1999 hade Henrik Tornberg två användare på sylvester.se.
– En anonym och en som bara var jag, säger han.
Att ha två användare har länge varit standard på gaycommunitys – en för att ta ut svängarna och utforska sig själv och en där man kan vara lite mer seriös.
En dag upptäckte Henrik att han hade fått två meddelanden, ett till vardera användare, från samma person. Det hade aldrig hänt tidigare, och har aldrig hänt sedan dess. Det finns nämligen inget som binder samman de två användarna.
– Han tyckte om alla sidor av mig, säger Henrik.
De två är nu, elva år senare, gifta.
Henrik föreläste i söndags om internet och relationer på Man+Man 2010, en helg för killar som gillar killar på Medlefors Folkhögskola, arrangerad av RFSL.
Henrik poängterar att man inte kan ersätta riktiga möten med relationer över internet.
– Men det är en startpunkt, säger han.
Enligt Henrik står en bög inför en dubbeltröskel när det kommer till att hitta vänner, likasinnade och partners.
Först är det problemet att hitta någon med samma specialintresse, men sedan finns även skräcken att bli avslöjad som bög.
– En frimärsksamlare eller lajvare kan sätta upp plakat på stan.
Därför har internet varit en sådan revolutionerande del för livet som gay, och det är även därför livet som gay har varit så revolutionerande för internet.
Och i en liten stad är behovat av internet som språngbräda ännu större, menar Henrik.
Mellan 1998 och 1999 gick användaran på sylvester.se från 5 000 till 100 000. Året därpå var de 200 000.
Samtalet som följde föreläsningen mellan de dussin män som deltog på Man+Man-helgen handlade mest om hur man ska handskas med internet som relationsstartare.
För Henrik, som är 37, har internet inte varit närvarande under uppväxten. Men för deltagarna, som de flesta var kring 20, här läget sett annorlunda ut.
De konstaterade att man inte bör ta ut svängarna allt för mycket, även om man kan vara anonym – kontrasten mellan den man är och den man utger sig att vara blir alltför stor, och risken att man aldrig vågar träffa den man pratar med blir stor.
– Sedan är det också så att som man ropar får man svar, om jag skriver att jag är en sex-machine som vill göra det här och det där, då är det de som är intresserade av det som kommer att svara, säger Henrik.
En annan sak deltagarna var eniga om var konsekvensanalysen.
– På samma sätt som en tjej kan råka ut för att bli våldtagen, kan en bög råka ut för att bli misshandlad, säger Henrik.
Alla hade sina personliga strategier. En del mer high-tech – som att få webcamma med personen i fråga så att man kan konstatera att det är rätt person – andra grundade sig mer på sunt förnuft – som att inte stämma träff i en mörk gränd, utan hellre på ett café mitt på dagen.
En trend som Henrik nu ser är att många communitys är på väg att slås samman – att få tillgång till allt under samma log-in.
Och samtidigt som det skulle vara skönt om samhället kom så långt att alla kunde dela med sig fritt om vem de är, menar Henrik att det även finns det även en hake.
– Alla subkulturer vill behålla något som är deras eget. Vi vill inte att den unika gaykulturen ska utplånas.
