Med hjälp av 2 000 nya vindkraftverk kan motvind förvandlas till medvind för Centern, ett parti i desperat jakt på en vinnande profilfråga.
Enligt den färskaste opinionsmätningen (Aftonbladet/United Minds) får partiet bara 3,9 procent, under den magiska fyraprocentsspärren, och riskerar därmed att hamna utanför riksdagen. Det är nu partiledare, partisekreterare och partistrateger brukar stiga fram och deklarera att en opinionsundersökning bara är en opinionsundersökning och att det är på valdagen som det hela ska avgöras. Naturligtvis är det så. Men Centerns opinionsläge är bekymmersamt.
Centerns resa från profilstarkt landsbygds- och miljöparti till ett allmänborgerligt parti har inte varit lyckosam. Många gamla väljare har försvunnit, få nya har tillkommit, inbrytningen i storstadsregionerna har inte varit framgångsrik. Och när man gjorde upp med övriga partier inom den borgerliga alliansen om att häva förbudet av nybyggnad av kärnkraft vände många kärnkraftsmotståndare partiet ryggen. Centerledaren Maud Olofsson visade politiskt mod och politisk klokskap – Sverige behöver mer kärnkraft – men för partiet som sådant påskyndades den opinionsmässiga nedgången.
Det är delvis i det ljuset som satsningen på att öka andelen förnyelsebara energikällor i den svenska kraftproduktionen ska ses. Bland annat med 2 000 nya vindkraftverk inom tio år. Med målet att öka elproduktionen från förnybara energikällor med 25 terawattimmar. En välkommen satsning, även om det är kärnkraften som har störst potential. För Sverige behöver producera mer energi, industrin ropar efter mer och billigare el, och Centern behöver en profilfråga. Näringsminister Maud Olofsson borde vara nöjd, en utbyggnad av förnybar energi kan säkerligen också blidka en del av partiets mest inbitna kärnkraftsmotståndare.
Den gångna vintern har visat att den svenska elförsörjningen har brister och är sårbar. Elpriset har varit historiskt högt. Men man löser inte de svenska energiproblemen med bara mer vattenkraft, kärnkraft eller förnybar energi. Att förse svenska folket med den energi som behövs är i mångt och mycket ett energipolitiskt hopkok, en satsning på en mix av olika energikällor är därför det bästa en regering kan göra, oavsett färg på politiken.
Om det blir rödgrön valvinst har Socialdemokraternas näringspolitiske talesperson Tomas Eneroth lovat att riva upp den nya lagen om att tillåta att nya reaktorer ska få ersätta gamla. Behovet av kloka blocköverskridande överenskommelser kan knappast illustreras tydligare. Energipolitiken skulle lämpa sig för en långsiktig uppgörelse realister emellan inom Socialdemokraterna, Centern, Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet. Sådana finns.
