Det såg ut att vara färdigspelat för Jimmie Ericsson redan i period 1. Men han hade mer att ge.
Jimmie Ericsson var hyfsat hungrig i början av matchen och hann skapa något skapligt läge i samarbete med Brad Moran.
Men sen var olyckan framme. Ett stenhårt slagskott träffade Ericsson, som blev liggande först, haltade sedan runt på isen ett tiotal sekunder för att avslutningsvis med stor möda ta sig till båset.
Slutspelat för den här kvällen, trodde väl de flesta.
– Benskyddet hade åkt på snedden och jag fick fruktansvärt ont av skottet. Jag kunde först inte ens böja på foten, berättade Ericsson och visade med egna rörelser hur det hade gått till.
Han låg i båset länge. Men när man började ta bort ispåsarna så släppte smärtan plötsligt och Ericsson gled in i spel igen.
Och det var nog i hans blott andra byte efter den periodlånga skadevilan som han hittade rätt. På egen stolpretur satte han 2–3 i powerplay.
– En hyfsad comeback eller hur? De andra hälsade mig välkommen tillbaka kan man väl säga…
Det var inte så mycket surt i omklädningsrummet som det kan vara efter en förlust.
– Jag tycker vi gjorde en helt ok match. Mycket bättre än den mot Frölunda till exempel. Det finns en hel del positiva saker att ta med sig från den här matchen.
Som till exempel?
– Vi backcheckade bra. Sen fick vi några lätta puckar av dem med.
Det var annars inte mycket slutspelskaraktär över matchen.
– Inte mycket närkamper eller något. Brynäs hade väl inte mycket att spela för i och för sig. Vi kanske ska få det att bli lite mer match. Men nu löste det sig ändå att vi blev fyra, så det får vi väl tacka Södertälje för. Vi hade lite koll under matchen, man kollar ju mot resultattavlan.
Det var gott om spekulationer angående slutspelet och eventuella motståndare, sådär direkt efter matchen.
Hur är din känsla inför slutspelet?
– Den är bra tycker jag. I laget har vi haft som mål att fajtas om bucklan. Vi måste bara få in det i skallen på oss själva att det går. För likaväl som vi kan åka ut i kvarten, lika gärna kan vi gå hela vägen, avslutade Jimmie Ericsson.
