Skådespelare: Mia Wasikowska, Johnny Depp, Helena Bonham Carter med flera.Regi: Tim Burton.
Jag måste erkänna att jag aldrig varit så där förtjust i Disneys tecknade version av ”Alice i Underlandet”.
Däremot har Lewis Carrolls bok alltid varit en källa till fascination.
Därför är det med stor spänning jag sätter mig ned för att se Tim Burtons version av den här sagan. Burton tar alltid ut svängarna och det här är inget undantag. Ett färgsprakande äventyr.
Det börjar i och för sig ganska ordinärt. Alice, som hunnit fylla 19 år, ska giftas bort med en sällsynt tråkmåns. Han är visserligen lord, men det uppväger inte hans totala brist på humor och fantasi.
Men när Alice ramlar ner i sitt hål då dras hon in i en värld som inte är likt något annat du sett.
Ja, det ska möjligen då vara i några av Tim Burtons filmer. Det finns till exempel en del häckar som är klippta så vackert att man börjar misstänka att Edward Scissorhands varit framme.
Och som du säkert vet dyker Johnny Depp upp i den här filmen också, nu som hattmakaren.
Depp verkar ha fått fria händer, slipper saxarna, och gör sin roll till något riktigt roligt och faktiskt – hjältemodigt.
För historien har naturligtvis förändrats mycket jämfört med originalet. Men många gånger till det bättre.
Kampen mellan de röda och vita drottningen är till exempel som en kamp mellan gott och ont – fast i väldigt skruvad form.
Fast allra bäst gillar jag faktiskt Alice själv. Hon är inte en förvirrad flicka. Hon är en kvinna på gränsen till nervsammanbrott – som ändå lyckas vända det jobbiga till något positivt.
Hon vågar gå sin egen väg och det känns som ett bra budskap i en tid då så mycket ska vara likriktat och exakt stöpt i den form som modet för dagen föreskriver.
Mia Wasikowska är dessutom riktigt bra i rollen. Det finns en inre glöd i hennes ögon som till och med utmanar Johnny Depp i styrka.
