Spår (Ebeneser/BAM)
Halleluja! Prisad vare Tobias Fröberg som, om historien stämmer, i fyllan upprepade gånger häcklat Tomas Andersson Wij för dennes sound och kaxigt deklarerat att han kan göra underverk med det. Uppenbarligen har Andersson Wij tagit åt sig och anlitat honom som producent. Det visar sig att det fanns substans i Fröbergs fyllesnack.
Jag har alltid gillat Andersson Wij musik och texter. Senaste plattan ”Sista sommaren på speed”, var ett smärre mästerverk med påkostade stråkarrangemang och allt. Men det påminde ändå väääldigt mycket om de tidigare plattorna och inflationen i musiken var påtaglig. Det kändes att någonting nytt måste ske efter det här.
Så dimper ”Spår” ner som en skänk från ovan och införlivar alla böner. Det är experimentellt (hur konstigt det än kan låta i TAW-sammanhang), oförutsägbart och otroligt modigt med mängder av spännande arrangemang och en ljudbild som antingen är idiotisk eller briljant. Den förklaras av att skivan spelades in i en gammal kexfabrik vars rum gör ljudet i princip omöjligt att kontrollera. Men det ger låtarna ytterligare en dimension. För även om det är uppfriskande nytt känner man i grunden ändå igen Andersson Wij, och jag misstänker att det live och utan band (som vi oftast får se honom i våra trakter) kommer att låta ungefär som vi är vana. Jag har å andra sidan aldrig blivit besviken.
Mängder av fantastiska låtar där ”Allt är bättre än ingenting”, ”Svenska zombies”, ”Mina dåliga gener” och ”Om det var Gud” sticker ut extra mycket.
