Svenskarnas ideella engagemang är av världsklass. Nyligen presenterades färska siffror som visar att hälften av befolkningen jobbar ideellt i organiserad form. Vi tycker om att engagera oss för andra och endast en procent uppger att de aldrig någonsin skulle ”arbeta gratis för någon annan”.
Det civila samhället i Sverige består av ca 200 000 ideella och kooperativa organisationer samt stiftelser. En färsk rapport från Ersta Sköndal Högskola visar att hälften av alla svenskar (48 procent) mellan 16-74 år jobbar ideellt, vilket är en stabil siffra över tid. Detta är ett viktigt resultat. Engagemanget är en central del av det svenska samhället och bär upp både stora delar av välfärden och skapar en tillit och ett socialt kitt mellan oss som medborgare. Vad vore Sverige utan det ideella engagemanget?
De som är ideellt aktiva lägger i snitt ner 16 timmar per månad på sitt engagemang. Från att ordna teatergrupper, träna barn och vuxna i handboll, vara ett socialt stöd för de som behöver det och till allt det som det civila samhällets mångfald består av. Var tionde aktiv lägger dessutom ner mer än 30 timmar i månaden. De ideella insatserna motsvarar ca 400 000 heltidsårsarbeten.
Tittar man sedan på hur många det är som någon gång har jobbat ideellt är det motsvarande 75 procent av befolkningen. Alltså har en betydande majoritet av medborgarna någon gång varit ideellt aktiva i en organisation. Detta gör svenskarna till exceptionellt aktiva i ett internationellt perspektiv, den nivån kan bara mäta sig med länder som USA, Holland och Norge. Det är något som vi ska vara stolta och rädda om.
Men långt ifrån alla är ideellt aktiva. En fjärdedel, två miljoner, uppger att de aldrig någonsin varit aktiva i en ideell organisation och det tål att funderas ett extra varv på vilka de är och varför de står utanför.
Studien från Ersta Sköndals Högskola visar att de som står helt utanför det civila samhällets organisationer i större utsträckning är ensamboende, korttidsutbildade och bor i storstäder. De lever i större utsträckning utan barn och har en låg lön.
Vi vet också att hög utbildningsnivå, högre inkomst och familjens tradition av att engagera sig ökar chansen att man själv är aktiv. Förekomsten av hemmavarande barn är ytterligare en faktor som ökar det ideella engagemanget. En trolig anledning är att dessa personer rör sig i fler sociala arenor och därigenom oftare kommer i kontakt med det civila samhällets organisationer.
En tredjedel av dem som står utanför det civila samhällets organisationer säger i undersökningen att de aldrig har blivit tillfrågade, som anledning till att de inte engagerar sig. För dessa personer handlar det kanske inte om brist på intresse eller tid, utan om att de inte har kommit i kontakt med eller känt sig inbjudna av det civila samhällets organisationer.
En viktig och relevant fråga är därför hur det civila samhällets organisationer behöver förändra sitt arbete för att nå dessa drygt ca två miljoner svenskar som inte är ideellt aktiva. Hur når vi dem och på vilka sociala arenor når vi dem? Var finns de i sin vardag?
Här missar föreningssverige i dag en enorm potential som skulle stärka det civila samhällets organisationer ytterligare och de positiva effekterna av ett ideellt arbete når inte de som kanske behöver det bäst.
200 000 organisationer, frivilliga insatser motsvarande 400 000 heltidsårsarbeten och mer än 75 procent av befolkningen som någon gång varit ideellt engagerade talar sitt tydliga språk. Det civila samhällets organisationer har en viktig och betydande roll i Sveriges utveckling. Människor som genom ideellt engagemang bidrar till ett bättre samhälle, genom timmar av hårt, svettigt, roligt, givande och utvecklande arbete.
Samtidigt finns en enorm utmaning i att nå ut och engagera dem som ännu inte är aktiva. Det blir en utmaning som de ideella organisationerna måste anta.
Eva Nordström
tillförordnad chef för Sektor3 – Tankesmedjan för det civila samhället
