Henrys magiska nöjesfält

Betyg:

De har gjort drygt 30 år som Lövångersrevyn, och banne mig: de lär nog hålla på till 40-årsjubileet. Tur att revymakarna Monica Lindgren, Mats Bohman och Bengt Öhman hela tiden jobbar med förnyelse. I år: magikern Göran Strandberg, bördig från Örnsköldsvik, som trollar och skojar både med publiken och revyfigurerna.

AIK:s seger mot MoDo strax innan Lövångersrevyns premiär gick inte att trolla bort. Men i övrigt lyckades Strandberg med det mesta: kvick i tanke, rörelse och mun. Extra kul att publiken bjuds upp för att delta.

Revyn i övrigt? Ja, denna gång handlar det passande nog om ett nöjesfält, och profilerna i Svarttjärn vill förstås skapa ett alldeles eget nöjesparadis. Det slutar som vanligt mest i töntiga upptåg och misslyckade galenskaper. Mats Bohman tappar mustaschen i numret om Plus-Sverkers utfrågning om Sekab-affären. Ja, hela numret kantrar när de (medvetet?) tappar tråden. Fortfarande, efter drygt 30 år, njuter publiken av när ett revynummer spårar ur.

Den första akten är jämngod, sista timmen har flera höjdare.

”Energisnurren”, där Gunder hamnar i världens miljövänligaste pariserhjul, bjuder på häftiga effekter. Och sången om hur det är att vara mikrofon (text av Bohman/Lindgren) är bland de visuellt häftigaste som Lövångersrevyn har gjort. Det kryllar av häftiga mikrofoner på scenen, attributmakare Lisa Lantz har gjort ett lysande jobb. Johanna Öhmans röst blir allt klarare, och hon känns riktigt trygg på scenen detta tredje år i revyn. God hjälp får hon också i samspelet med utmärkta musikerna i Färdtjänst.

Men det finns brister också.

Maskerna och Thomas Lövgren är bäst i numret om Storstinas saga om drottningen. Men bitvis snubblar gänget omkring alltför mycket på scenen. Då är det mest rörigt, mindre roligt.

Bröderna Henrys potpurri med egna versioner av Michael Jackson-låtar kunde jag klara mig utan, och ett par andra nummer tuggar också på tomgång. Be magikern Göran trolla bort lite av detta, tack.