Replik: Fairtrade inte alltid rättvist

Replik på Helena Markstedts invändningar mot min krönika om Rättvisemärkt och Fairtrade-certifiering "Fairtrade inte alltid rättvist" publicerad i Norran och på norran.se måndagen den 23 november, replik 27/11. Den rapport från Lunds universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet som jag hänvisar till kallar hon "en intressant injektion i debatten". Den är mycket mer än så. Rapporten är en heltäckande genomgång av vad forskningen lärt oss när det gäller Fairtrade. Ingen bestrider att Fairtrade skulle ha effekter och göra skillnad. Frågan är om effekterna är önskvärda. Ska fattiga länder växa ur sin fattigdom, måste de börja producera storskaligt och effektivt för en världsmarknad

Tillgång till världsmarknaden kan Fairtrade hjälpa till med, på samma sätt som vanliga multinationella företag kan göra det. Men när det gäller storskalighet och effektivitet finns problem med Fairtrade. Helena menar att certifieringen bidrar till storskalighet "i många fall". Tillägget ”i många fall” är avslöjande, för om Fairtrade jobbade systematiskt för stordrift och effektivitet skulle en sådan brasklapp inte behövas. Så är nu inte fallet. Kravet på kooperativ demokratisk organisationsform innebär exempelvis att stora enskilda producenter generellt är uteslutna från Fairtrade oavsett hur effektiva de är och oavsett hur väl de betalar sina arbetare.

Min kritik är inte grundad i ekonomiska teorier om en perfekt marknad, vilket Helena antyder. Den är grundad i hur det ser ut i verkligheten när fattiga länder lyckas bli rika. Vi är båda överens om att handel är viktigt, men för att fattiga länder ska kunna få en ekonomi lika utvecklad som vår, krävs högre volymer och lägre kostnader.

Om Fairtrade vill hjälpa till att sprida den insikten och påskynda utvecklingen mot storskalig konkurrenskraftig produktion i fattiga länder, skulle mycket vara vunnet.

Andreas Bergh

fil dr i nationalekonomi Lunds universitet och Ratio