Excentriska poliser är huvudpersoner i många kriminalromaner. Men Erlendur Sveinsson, Arnaldur Indridasons isländske variant är speciell. Han är lågmäld, sympatisk och mycket mänsklig.
I Frostnätter bedriver han egen spaning lite i det tysta. Han funderar över varför en ung kvinna tagit livet av sig och börjar fråga ut människor i hennes omgivning. Var hon deprimerad? Och hur tänkte hon?
Han söker upp kvinnas man, släktingar och bekanta. Bilden av kvinnans liv börjar ta form och Erlendur söker sig långt tillbaka, ända till den nu avlidnas barndom. Vad hände egentligen i familjen?
Frågetecknen är många och som ni förstår är detta ingen actionroman. Frostnätter består av filosofiska tankar och kopplingar till Erlendurs egen tragedi, den yngre brodern som en gång försvann i en snöstorm.
En gammal man som i många år sökt sin försvunne son tar kontakt än en gång och som ett sidospår grunnar vår polis över sonens och ytterligare en ung människas öde. Romanen är lite sorglig, men mycket spännande och ett nöje att läsa.
