Att tvingas lämna sitt hem

Sedan så finns det de som går och väntar på att bli bortryckta från landet de kallar hemma, de som tvingas härifrån. Sådana problem får våra att verka små.

Du har säkert passerat någon på stan, eller någon kanske går i din parallellklass. Det finns överallt. Utvisningshotet. Hos en 18-årig flicka som bor en bit utanför Skellefteå finns utvisningshotet alltid där. Hon har valt att göra intervjun anonymt, eftersom hon inte vill att det ska komma ut.

– Jag kom hit med min familj för några år sen. Vi hade skäl att lämna Bosnien, min pappa hamnade i problem, säger hon allvarligt.

Hennes pappa blev beskylld för att ha stulit stora summor pengar, och familjen sattes i många obehagliga situationer. Därför begav de sig fort hit upp till norr. De har bott lite överallt i norden. I Danmark, Finland, Norge och nu Sverige.

– Att flytta runt sådär, det var inget frivilligt. Vi blev tvungna eftersom vi inte fick stanna någonstans. Till slut så stannade vi här i Sverige, och här trivs jag.

Sverige är väldigt olikt Bosnien. I den lilla by där hon är född och snart ska återvända till, så går man inte i linne. Man har inte shorts och man gör inte något utanför normerna. Då börjar folk prata.

I våras fick familjen beskedet. De får inte stanna. Även fast hon var inställd på att skickas hem igen, så är det tungt. Det är tungt att ryckas bort från allt som man är van vid.

– Det är otroligt jobbigt det här. Jag är ledsen, men samtidigt arg. Vi skickas härifrån för att de inte tycker vi har anledning att stanna här. Men skulle vi ha lämnat vårt hemland, allt som vi är vana vid, för att fly till ett annat land, med annan kultur och andra människor, om vi inte hade en anledning?

Mitt i all ilska och sorg så finns också hoppet. Hon kommer att komma tillbaka till Sverige igen, på ett studentvisum och gå klart gymnasiet. Men den gången kommer hon själv, hennes familj måste stanna.

– Man kan inte bara lägga sig ner och dö bara för att man blir utvisad. Man måste kämpa vidare.