Trästockfestivalen.
Hon verkar riktigt tagen när hon står och tittar ut över det massiva publikhav som befinner sig framför scenen. Sist Miss Li, eller Linda Carlsson som hon egentligen heter, uppträdde i Skellefteå var det inför 15 personer på Pinkerton. Nu är det flera tusen och alla är överens – gårdagens Trästock slog alla möjliga publikrekord.
Och hon förtjänar att ha varenda en av besökarna där. Under flera års tid har det varit en av mina drömmar att se henne på Trästock. När hon väl är här blir jag inte besviken.
Ärligt talat tror jag många skulle kunna byta ut sina antidepressiva piller mot Miss Lis musik. Hon har lyckats fånga kärnan av feel-good. Hennes blandning av kabaré, Neil Sedaka, Del Shannon, Doris Day och zigenarmusik i kombination med hennes energi och hennes spelglada och humoristiska kompband (som bland annat spelar kontrabas, saxofon, klarinett och trombon) är ett enastående recept. Det går i ett rasande tempo och scenshowen är minst sagt oförutsägbart. Däremot kan tvåtakten bli något tjatig i längden.
Visst är det banalt och kanske barnsligt att sjunga boy och girl i var och varannan mening. Men och? Det är ju pop i dess renaste form. Det är ju det här det går ut på. Att få världen att må bra med hjälp av en finurlig kombination av toner och mycket själ.
Det lyckas Miss Li & co med. Så tack och välkommen tillbaka när ni vill.
