Tape hiss, hit or miss and sometimes even bliss (Rhythm Ace)
Betyg: 
Mats Grönmark med ett förflutet i Burek V, Hellon och Eve and the Last Waltz gör sin solodebut med besked. Bäst kan det nog med vissa undantag beskrivas som alternativ lo-fi-country med en överdos av pedal steel guitar och jamsessioner. Jag misstänker att Neil Young och Dinosaur Jr är lika självklara i Grönmarks skivsamling då både sångstil och en rebellisk inställning till musiken förenar dem. Det är inte givet att tycka om det, men jag rekommenderar ändå ett försök, för han har någonting eget och det är skönt på något vrickat sätt.
