Nordanåteatern, fredag. Medverkande: Ellenor Lindgren, David Åkerlund, Niklas Larsson, Saga Eserstam, Olov Häggmark (samtliga Sälteatern), Filip Tallhamn (Norrbotensteatern), Love Ersare, Karin Malmberg (båda Skuggteatern) och Andreas Öhlund (Unghästen). Konferencier: Bengt Strömbro. Musik: Färdtjänst och Hemtjänst. Kapellmästare: Mattias Kågström.
Melodifestivalen brukar ta fram de mest besynnerliga filurerna. Vem minns inte Ukrainas bidrag härom året, eller Lordi, eller Carola? Improviserad Melodifestival med Sälteatern utgör inget undantag.
Snarare tvärtom. Fredagens föreställning bjöd på allt från en vampyrtjej, via en Idol till Lanni-Lou (Ellenor Lindgren), en artist vars kön är en klurig sak att ta reda på. Kroppsformen tyder på en kvinna, mustaschen gör det inte. De släpande, svävande rörelserna och framtoningen får en att undra om människan kommer från den här planeten över huvud taget.
Nåväl. Nu var det inte bara personligheterna som skilde sig åt – även musikformerna, som lottades fram, var minst sagt varierade. Improviserad Melodifestival går ju ut på att publiken på förhand bestämmer låttitlar som sedan paras i hop med olika musikstilar som reggae, etnorock, pop, dansband, gospel och så vidare. Sedan är det upp till artisten och kompbandet Färdtjänst (kvällen till ära förstärkta med kören Hemtjänst) att improvisera fram en låt.
Detta fick bland annat till följd att tävlingens äldsta deltagare, Greta Ek (Saga Eserstam), en parant hön … förlåt, dam, som ville bidra med lite klass i en ”bedrövlig tillställning” fick framföra en rap. Det visade sig emellertid vara som att kasta pärlor för svin då hennes ”Blå, blå jeans” av Kristoffer Lundström inte lyckades få en enda poäng av den uppenbart okultiverade publiken.
På tal om poäng hade sekretariatet vissa problem med resultaten och gav felaktigt Tore Svenssons (Olov Häggmark) poäng till Johan ”Tex” Valls countrybidrag ”Jag glider omkring i min raggarbil”. Men Tore, som bland annat driver Facebookgruppen ”Munlädret” bjöd på det. Vilken sportslig kille!
Nu spelade misstaget ingen roll då ingen av de två bidragen var med i toppstriden.
Där återfanns däremot tävlingens mest kände deltagare, Björne, som efter en lönekonflikt lämnade SVT och numera åker land och rike runt som kändisbartender. Det har gått utför för Björne sedan glansdagarna under 90-talet då han var kung av ”Bolibompa”. Nu är Björne på dekis och Snigel, som också var med, har ersatts av en ölburk på hjul.
Lite tvärt om kan man säga om Jocke Larsson (David Åkerlund), 32, från Skelleftehamn, som efter ett liv i ”sus och dus” nu spolat kröken. Han beskriver sig själv som ”en gatans man som numera dansar fram genom livet”. Passande nog fick han framföra visan ”Lådvin och mardrömmar” av Ida Lindfors, där han fick tillfälle att beskriva alkoholens och drogernas baksidor, men även visa att det finns räddning i Gud och Antabus.
Olyckligtvis tycks Jocke ha hängt med Björne i ”green room” under pausen, för när artisterna kom tillbaka efter omröstningen var han påtagligt påverkad. Och kärleksfull. Så pass, faktiskt, att han tungkysste vinnaren Bengt Finell (Niklas Larsson).
Bengt, som till vardags jobbar åt SCB, är engagerad i uranbrytningsfrågan och aldrig säger nej till en schottis vann överlägset med bidraget ”Min blåsfisk har punka”, av Tobias Persson.
En värdig vinnare.
