STOCKHOLM. Det började 2005 - och nästan fyra år senare möts Maj-Britt Wiklund och Skellefteparet till sist i rättssalen.
Nu kräver hon sin rätt och drygt 350 000 kronor i skadestånd av paret. ”De förändrade mitt liv, jag är mycket mera misstänksam mot folk nu”, säger Maj-Britt.
Stockholms tingsrätt på Kungsholmen, minuterna efter klockan nio på tisdagsmorgonen: efter den långa kampen finns nu Maj-Britt Wiklund och de övriga målsägandena samlade i sal 37.
Förundersökningsledaren, åklagare Karin Engberg vi ekobrottsmyndigheten i Stockholm, har hundratals sidor med förhör, kvitton, sms-meddelanden och kontoutdrag framför sig på bordet.
”Härvan i paradiset”, som brottsutredningen fått sitt namn i Norran, ska nu få sin rättsliga prövning.
Tre olika hus– , skol– och friskvårdsprojekt med två gemensamma nämnare: ett Skelleftepar, båda 55 år, står åtalade för misstänkta brott.
Maj-Britt Wiklund, Stockholm, känner sig lurad på 357 580 kronor kring en husaffär i Thailand hösten 2005.
Mannen var byggherre, kvinnan tog emot pengarna och förmedlade kontakterna.
Det är tisdag morgon och den minst tre dagar långa rättegången har i sista stund planerats om.
Maj-Britt ska inte förhöras förrän på onsdagsmorgonen.
– Men jag ville hit ändå. Det är ju så många fler som lurats, som blivit blåsta på pengar, på känslan att kunna lita på folk.
Och hon erkänner: hon vill träffa Skellefteparet igen.
– Jo, det är sant. På något sätt vill jag det. De har på sitt sätt förändrat mitt liv.
Hur då?
– Jag är mera eftertänksam, mera misstänksam nu. Inte lika godtrogen. Kanske fanns det något värdefullt med detta elände, trots allt.
Men är det här brott eller bara en riktigt dålig husaffär du gjorde?
– Om du visste hur många gånger jag rannsakat mig själv. Det är en process.
Maj-Britt sitter med en stor del av rättegångsdagen, bredvid livskamraten Börje.
När beskrivningar om hur andra brottsoffer känner sig lurade, nickar hon försiktigt, igenkännande.
Och när den åtalade mannen passerar henne vid en paus, spänner hon blicken i honom. Inget sägs, han tittar tillbaka.
– Jag tänkte att han skulle få känna av mina kallaste, svarta ögon. Om blickar kunde…, säger Maj-Britt och går till rättssal 37 igen.
Mitt i allt kallt och tomt finns också känslan av upprättelse:
– Tack och lov att det till sist blev en rättslig prövning. Min polisanmälan lämnades in i oktober för tre och ett halvt år sedan.
Den första rättegångsdagen blir lång, mycket lång. Förhören med målsägandena blir ofta detaljrika, omfattande men också en smula utdragna.
Det är helt klart tre härvor i paradiset som ska redas ut vid Stockholms tingsrätt.
En av advokaterna pratar om projekt som Skelleftekvinnan jobbat med, bland annat "Bygga Broar".
En och annan i rättsal 37 tycker nog att det blev minst en bro för mycket.
