Teater Västernorrland gästspelar just nu på Västerbottensteatern med föreställningarna "Sockerdagar" och "Var är glamouren?".
De hör ihop, även om de inte alls har med varandra att göra, de två föreställningarna. På ett sätt kan man se ”Var är glamouren” som uppvärmaren, och det är den vi nu fokuserar på.
För Västerbottensteaterns kafé, där föreställningen ska sättas upp, förvandlas plötsligt till skådespelarna Gisela Nilssons och Marie-Thérèse Sarrazins sminkloge. De håller för fullt på att förbereda sig inför föreställningen ”Sockerdagar”. Under tiden diskuterar de med varandra. De har känt varandra i 30 år, men har aldrig uppträtt tillsammans förut. Under åren har de korsat varandras vägar på arbetsplatser och publiken får följa med på en underhållande tidsresa där de bägge skådespelarnas livsöden spelas upp via återblickar och sångnummer.
På många sätt är deras öden lika, på andra sätt inte. Gisela Nilsson gifte sig, skaffade barn och spelade på Stockholms Stadsteater, vilket hon påpekar i tid och otid. Marie-Thérèse Sarrazins gjorde inget av det. Hon grämer sig mest över en missad roll i ”Kristina Från Duvemåla”.
Gemensamt är att de varit skådespeleriet och teatervärlden trogna, och det är kring detta allt kretsar. Publiken får en inblick i en ofta krävande och hård värld med taskiga arbetsvillkor, i synnerhet för äldre kvinnliga skådespelare. Vidskeplighet, stress, kärlek och tankar om kändisskap är ständigt närvarande, och så frågan: ”Var är glamouren?”.
Samtidigt är det klart att de inte vill leva utan teatervärlden, med all glädje den faktiskt bringar.
”Var är glamouren?” känns som en uppriktig och intressant skildring av skådespelares liv, åtminstone av Gisela Nilssons och Marie-Thérèse Sarrazins. Det finns glädje, det finns sorg.
Det är väl vad teater går ut på?
