Djupa andetag Prophone/Naxos





På det stora handlar det om tämligen traditionell svensk jazz i samma sympatiska landskap som Wolgers och Zetterlund. Vardagsnära och poetiska texter signerade Anna Houmann. Allt är nyskrivet, så när som en släpig tolkning av Van Morrisons ”Moondance” med ett riktigt lyckat resultat. Snyggt, dynamiskt samspel mellan kontrabas, trummor piano. Önskar bara att Elin Wrede kände större självförtroende att använda sin ”egen” röst. I likhet med många andra jazzsångerskor tenderar hon att bli väl mycket Fitzgerald ibland.

