Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook

Per Landstedt

Per Landstedt, Renholmen, somnade in i sitt hem den 31 januari i kretsen av sin familj efter en tids sjukdom. Han blev 73 år.

Han föddes i Renholmen, Västerbotten, som nummer åtta i en syskonskara på tio. I mitten av 1950-talet flyttade han till Norrbotten där han drev fiskaffär i Boden. 1965 blev han delägare Norrbottens Fiskcentrum i Luleå, som han drev fram till 1971 då BD fisk tog över. När han sålt företaget fick han tid att tillsammans med familjen spendera ledig tid och semester på havet vilket han älskade.

Som 35-åring blev entreprenören byråkrat med starkt intresse och engagemang för Norrbottens glesbygd. Han fick då arbete på länsstyrelsens priskontor som sedermera blev konkurrensverket, där han stannade fram till sin pension vid 59 års ålder.

Under hela Pers liv har hembygden, fiske och havet legat honom varmt om hjärtat. Efter sin pension sluter Per cirkeln och flyttar tillsammans med sin hustru Blenda tillbaka till föräldrahemmet i Renholmen, som varit deras gemensamma sommarbostad under många år.

Här fick han utveckla sitt stora intresse för fiske och fiskförädling.

Per berättade gärna och länge om allt, speciellt när han hade barnbarnen hos sig. Det var viktigt att barnbarnen fick vara med och rensa fisk och hjälpa till i fiskhuset, där han försökte att lära dem fiskets mysterium.

Han tyckte om att ha en levande hembygd och deltog i byns olika aktiviteter.

Per var en ordningsmänniska, ingen rast och ingen ro. Han skulle alltid ha någonting att göra – fiska, hugga ved, deklarera med mera.

Saknaden är stor för oss alla och vi kommer alltid att med glädje minnas hans olika kommentarer.

Familjen

Publicerad 2009-02-07 av:

Norrans Webredaktion webredaktion@norran.se

runa-ingeborg-johanssonbjrnstad

Ingeborg Johansson-Björnstad

Arvidsjaur

Ingeborg Johansson-Björnstad har efter en tids sjukdom stilla insomnat på Pava i Piteå. Hon skulle fylla 84 år i sommar.

Mamma kom till Sverige efter kriget och träffade ganska snabbt vår far Allan Johansson som avled för snart tre år sedan. De hann fira 60 årig bröllopsdag några månader innan han dog.

De har bott i Svartliden, Järvträsk, Glommersträsk och sista åren i Arvidsjaur.

Mamma jobbade i hemtjänsten, som arbetsledare i Glommersträsk fram till pensionen.

Mors intressen har varit resor, främst hurtigrut-resor och solresor, handarbeten av alla slag med mera. Hon har spenderat somrarna i stugan i Gallejaur sedan 40 år tillbaka, det var hennes paradis. De hade alltid en collie som blev väldigt väl omhändertagna.

Mamma var enormt mån om de sina och ville alltid hjälpa andra, ända in till slutet.

Hon är känd bland ättlingarna för sin glada och goa personlighet och för sina goda våfflor.

De fick tre barn, åtta barnbarn och sex barnbarnsbarn.

Sörjd och saknad av alla ättlingar, släkt och vänner, men i våra hjärtan för alltid bevarad.

Vi är tacksamma för den goda vård hon fick på palliativa avdelningen i Piteå samt av hemsjukvården och hemtjänsten.

Barnen Carina, Greger och Marianne

 

 

 

Publicerad idag kl 03:00

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
runa-sture-ivarsson

Sture Ivarsson

Skellefteå

Sture Ivarsson avled den 2 april på Norrlands universitetssjukhus knappt 90 år gammal. Hans närmaste anhöriga är sönerna Inge och Jan med familjer i Umeå och Per med familj i Norrköping. Han har sju barnbarn och fyra barnbarnsbarn.

Sture växte upp i Ursviken tillsammans med sina föräldrar Klara och Ivar Lundgren och sin äldre bror Hans.

Redan som 15-åring började han som springpojke på Rönnskärsverken. Han blev därefter Boliden trogen hela sitt yrkesliv. Där hade han flera olika befattningar. Han undervisade på den företagsinterna yrkesskolan och han arbetade med rationalisering för att ta några exempel.

1971 hade han avancerat till personalkamrer på Rönnskär. I samband med en omorganisation 1973 bytte han arbetsplats till Boliden och fick då fram till sin pensionering ansvaret för både Bolidens och Rönnskärs personalavdelningar.

Han träffade sin livskamrat Maj, född Eriksson från Bureå, de gifte sig 1949 och fick tre pojkar, Inge, Per och Jan. Familjen bodde i Skelleftehamn fram till 1975, då en ny villa byggdes på Alhem i Skellefteå. Där bodde Maj och Sture till slutet av 90-talet då villan byttes mot en lägenhet i centrala Skellefteå. Maj drabbades tyvärr ganska tidigt av demens. Sture vårdade henne kärleksfullt i hemmet så länge han orkade, det var en tung period i deras liv. Därefter besökte han henne dagligen på hennes demensboende.

Sture var en utåtriktad och social person som tyckte om att träffa sin familj och sina vänner. Ett av hans stora intressen var matlagning. Många goda middagar och glada fester har avnjutits hos honom och Maj, och Sture var den självskrivna kocken. När man sedan åkte hem fick man oftast några matlådor med sig också.

Fiske var under många år ett stort intresse, gärna utövat vid stugan på Björkskär, Ursviken, där han vistades mycket efter sin pensionering, så länge hälsan tillät. I yngre år reste Sture också runt till åtskilliga andra fiskevatten. Det var många sjöar och vattendrag runt norra Västerbotten som fick besök, men också fjällsjöar och norska vatten.

Sture var också aktiv i flera föreningar bland annat med många år som ordförande för ABIS, Bolidens veteraner, som han var med och grundade. Han höll också igång med golf och bowling på äldre dagar. I många år spelade han golf på morgnarna, säkert för motionen, men ännu säkrare för kamratskap och umgänge.

På ålderns höst umgicks Sture ofta med Ulla. Hon och hennes man Kalle umgicks med Maj och Sture i yngre dagar. När de bägge blev ensamma fortsatte de att träffas. Detta gladde oss alla i familjen.

De allra sista åren blev dock hälsan sämre och bara en kort tid innan sin bortgång flyttade han till ett äldreboende i Umeå, för att komma närmare oss barn. Där fann han sig snabbt tillrätta och trivdes fint.

Vi känner stor sorg och saknad, men har pappa ljust bevarad i våra minnen.

Sönerna med familjer

 

 

 

Publicerad idag kl 03:00

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
14137-lennart-lundstrm-foto

Lennart Lundström

Medle

På aftonen den 14 april avled vår älskade Lennart Lundström hastigt i hemmet 81 år gammal.

Han föddes som enda barn till Ruth och Bertil Lundström och växte upp i ett jordbrukarhem i Medle.

1962 gifte han sig med Marianne, född Hedlund från samma by, och barnen Christina och Stefan föddes. Familjen utökades senare med barnbarnen Fanny och Ellen.

Efter avslutad skolgång och militärtjänstgöring vid Jägarskolan i Kiruna arbetade han med flottning och vägbyggen innan han fick anställning på Bröderna Lundbergs.

I slutet på 60-talet blev han bonde på heltid då han tog över både föräldrarnas och svärföräldrarnas jordbruk. Han drev först mjölkproduktion för att sedan övergå till grisuppfödning. Sista 20 åren har det varit spannmålsodling, så sent som förra våren såddes marken.

Musiken har varit ett av pappas stora intressen, han lärde sig spela orgel under skoltiden och fortsatte som organist fram till sin död vid gudstjänster i Medle bönhus. Han var även flitigt anlitad i närliggande byar. Från tidig ungdom till för ett par år sedan sjöng han i kör. Kyrkan och tron var en viktig del av livet.

Pappas andra stora intresse var motion. Han tillbringade många timmar i skidspåret under åren, det var en stor sorg att inte kunna åka skidor de två sista vintrarna då värk gjorde det omöjligt. Löpning, promenader och cykling ägnade han sig åt sommartid. Pappa var även väldigt sportintresserad, följde allt från Medle SK:s matcher till det flesta sportsändningar på tv. Många liter blåbär, lingon, hallon, hjortron och åkerbär har han kommit hem med på höstarna.

Pappa var en social person som trivdes bland släkt och vänner, han hade lätt för att prata med andra och var en god lyssnare.

Det sista året har varit tungt med cancer i skelettet och jobbiga behandlingar, pappa hade precis påbörjat en cellgiftsbehandling när han oväntat somnade in. En tröst i sorgen är han nu slipper den svåra värk som plågat honom sista tiden.

Vi har förlorat en omtänksam make, pappa, morfar och svärfar som alltid tänkte på andra i första hand. Vi har alltid känt oss älskade och att han varit stolt över oss barn och barnbarn.

Familjen

 

 

 

Publicerad idag kl 03:00

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook

Elsy Hellman

Moskosel/Arvidsjaur

Vår mor Elsy Hellman avled lugnt och stilla den 3 april efter en längre tids sjukdom. Hon blev 91 år.

Elsy växte upp i Tjappsåive tillsammans med sina två systrar.

I unga år arbetade hon bland annat på kafé och inom vården, men mest som kocka åt flera arbetslag i timmerskogen.

Efter att hon träffat sin make Frits och bosatt sig i Moskosel var hon hemmavid och fostrade sina två söner, men jobbade samtidigt inom hemtjänsten och som dagbarnvårdare.

Efter att Elsy miste sin make 1985 ägnade hon mycket tid åt sina två barnbarn. Oändligt många resor med buss från Moskosel till Kusmark blev det för att umgås med barnbarnen.

Elsys stora intresse genom livet har varit naturen med fiske i första hand och hon har alltid aktivt deltagit i sönernas intressen.

Hon hade en mycket vacker sångröst och älskade att sjunga bland annat i Moskosels kyrkokör.

Sina sista fem år bodde Elsy på Borgargården i Arvidsjaur där hon fick den allra bästa omvårdnad. Vi ska alltid minnas vår mor med glädje.

Stefan och Peder

 

 

 

Publicerad Lördag 19 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
runa-agne-sundqvist

Agne Sundqvist

Kåge

Vår pappa, Agne, somnade stilla in, torsdagen den 10 april på Hedvigsgården. Han blev 87 år.

Agne var född i Finnträsk, Byske. Där växte han upp tillsammans med föräldrarna Anny och Ender samt sina fem syskon. I sin ungdom arbetade han hemma med skogen och jordbruket.

Kärleken blev grannflickan Tonny och 1951 gifte de sig. I början av 50-talet flyttade mamma och pappa till Kläppbacken, i Kåge. År 1961 stod deras hus på Villagatan färdigt. 1948 föddes sonen Alf och 1952 föddes dottern Inger. Tolv år senare kom dottern Christin till världen.

I samband med flytten till Kåge blev Agne anställd av Skogsägarna på Kåge Såg som truckchaufför. Pappa blev Kåge Såg trogen hela sitt verksamma yrkesliv. Han började som truckchaufför, därefter blev han torkskötare, sedermera arbetsledare och avslutade de sista åren innan pensionering som platschef över sågverket.

Pappa var många år verksam inom socialdemokratiska föreningen. Han hade uppdrag bland annat i taxeringsnämnden och hamnstyrelsen. Han var även fackligt engagerad och åtog sig där olika uppdrag. Pappa fortsatte sitt engagemang i föreningslivet även efter pensioneringen. Han aktiverade sig i PRO, gick på gymnastik och spelade boule några år.

Stugan i Brännäset betydde mycket för pappa. Där kopplade han av genom att bygga och snickra och ägna mycket tid åt sitt stora fiskeintresse. Under oktober tog alltid höstfisket vid och rökning av sik som gav oss många goda fiskmiddagar.

Även under vinterhalvåret levde fiskeintresset stort. Då blev det fjällfiske men även ishavsfiske på Kågefjärden. Under vintern blev det också en del skidåkning där han deltog i lokala skidtävlingar bland annat Kraftloppet och Älgstråket.

Pappa var en aktiv och engagerad man, det han påbörjade slutförde han. Pappa ställde en del krav men med varm hand fostrade han och mamma oss barn. Pappa har varit ett stort stöd och han har varit oss behjälplig många gånger.

År 2001 blev pappa änkeman och år 2007 sålde han villan och flyttade till lägenhet i Kåge. Efter en tids sjukdom behövde pappa mera vård och år 2013 flyttade han till Hedvigsgården. Det var även där han lugnt och fridfullt fick somna in.

Vår allas Agne har gett oss många fina minnen, somrarna i Brännäset, båtturer på havet, bärplockning i skogen, pimpelfiske i fjällen och skidåkning på vintern.

Vi saknar vår pappa och är tacksamma för allt han gett oss.

Alf, Inger och Christin med familjer

 

 

 

Publicerad Torsdag 17 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
runa-felix-stlund

Felix Östlund

Jörn

Felix Östlund somnade stilla in på Skellefteå lasarett lördagen den 12 april efter en tids sjukdom. Han blev 85 år.

Felix var född i Österjörn, yngst i en syskonskara av nio.

I ungdomsåren träffade han sin livskamrat Naima Sundström från Granbergsträsk. De gifte sig 1959 och bosatte sig i Jörn.

Felix var under många år anställd av Skebo som vaktmästare, ett jobb han hade fram till pensionen.

Vid sidan av sitt arbete var musiken hans stora intresse. Felix spelade i flera orkestrar och dragspelsklubbar. Han fick genom det många vänner.

Många andra har han också roat med sitt sätt att hantera sitt dragspel. Felix komponerade också en del egna låtar.

Saknaden är stor, men många ljusa minnen lever vidare, liksom musiken.

BW

 

 

 

Publicerad Torsdag 17 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
runa-sren-thorgren

Sören Thorgren

Kvarnåsen

Den 8 april somnade vår pappa Sören in efter en lång tids sjukdom, 66 år gammal.

Sören föddes i Kvarnåsen 1947, andra sonen till Gunnar och Ragnhild Thorgren. Han tog realexamen i Norsjö och utbildade sig sedan till byggnadsingenjör i Skellefteå.

1970 träffade han sin blivande fru Eva, bördig från Vindeln. De bosatte sig i Kvarnåsen och fick tillsammans döttrarna Anna och Karin.

Sören arbetade tillsammans med sina bröder och kusiner i familjeföretaget Thorgrens Trä. 1974 gick han in som vd efter sin far. Den rollen hade han fram till 1996. Han ägnade därefter tid till att arbeta på skogsfastigheten. År 2003 gick hans fru Eva bort och efter det kom hans liv att präglas av Alzheimers sjukdom som börjat visa sig några år tidigare.

Pappa tyckte mycket om gemenskapen i byn och kunde under flera år bo kvar i Kvarnåsen innan han 2007 flyttade till Björkhem och därefter Vinkelbo i Norsjö.

Pappa gillade naturen, konst och att åka på dans. Han tyckte om att fiska och åka ut med husvagnen, vare sig det var till en älv eller för att besöka nya städer i Sverige på somrarna. Fjällstugan i Umasjö var också ett favoritställe. Vi har bara fina minnen av en kärleksfull, generös, ansvarskännande, väldigt snäll och humoristisk pappa. Vi är tacksamma för alla fina år vi fick tillsammans. Saknaden efter honom är stor.

Döttrarna

 

 

 

Publicerad Onsdag 16 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
runa-allan-bildstrm

Allan Bildström

Malå

På aftonen den 4 april somnade vår älskade Allan in stilla och tryggt efter en tids sjukdom, med sina närmast anhöriga närvarande.

Han föddes och växte upp i Sandfors, Malå, yngst i en syskonskara på sex syskon till Klara och Olof Bildström. Efter skolgången i grannbyn började pappa arbeta i skogen och lite senare i livet med timmerflottning. Med närheten till älven och skogen föll det sig naturligt att fritiden ägnades till jakt och fiske.

1956 gifte han sig med Anny, född Larsson, som också kom från Sandfors. De bodde kvar i byn till slutet av 60-talet då flyttlasset gick till Malå. Under samma tid fick han anställning på Vattenfall, där han stannade kvar till pensionen.

Det var med viss skepsis han slutade arbeta då det fanns en oro att han inte skulle hitta något att pyssla med. Denna oro visade sig helt obefogad. Pappa hade alltid några projekt igång och behövde vi barn hjälp, fanns han alltid där beredd att hjälpa till. Han tillbringade mycket av sin tid tillsammans med mamma, i stugan i Sandfors. Otaliga är de mil pappa sprungit omkring på blöta myrar i jakten på hjortron. Otaliga är också de kvällar som pappa och mamma lagt ut nät på älven i hopp om en fångst.

För Allan var barn och barnbarn viktiga. Han skämde gärna bort sina barnbarn, inte bara med saker utan framför allt genom att vara en fantastisk morfar och farfar, som alltid tog sig tid att berätta, skratta och göra saker tillsammans med dem.

Pappa var också en ärlig människa som sa vad han tyckte och tänkte, men på ett humoristiskt sätt. Han hade genom åren skaffat sig många goda vänner tack vare sitt sätt. Vi kommer alltid att minnas honom som en varmhjärtad och levnadsglad man med glimten i ögat. Saknaden är stor, men våra minnen av honom kommer att vara ännu större.

Anny och barnen

 

 

 

Publicerad Tisdag 15 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
runa-waldemar-lindberg

Waldemar Lindberg

Ånäset

På Gläntans äldreboende i Ånäset avled den 8 april Waldemar Lindberg, nyss fyllda 80 år.

Waldemar föddes och växte upp på Kammen i Burträsk som den tolfte i ordningen av Nanny och K-E Lindbergs barnaskara. Efter avslutad skolgång och militärtjänstgöring arbetade han i föräldrarnas jordbruk. Vid pappans död övertog Waldemar och äldre brodern Clas hemmanet och drev det tillsammans till i början av 60-talet då Waldemar fick anställning på Stenfors försöksgård i Ånäset, där han arbetade till sin pensionering. Hans lugna och goda handlag med djuren är allmänt omvittnad.

Waldemar var mycket musikalisk och spelade i yngre dagar fiol och orgel och senare även piano.

Klassisk musik låg honom varmt om hjärtat. Han medverkade länge i Burträsk manskör och i Ånäset blev det naturligt att engagera sig i Kyrkokören och Trivselkören ända till sin sista tid.

Han hade även konstnärliga gåvor och hans stora intresse för natur och fåglar avspeglades i de många tavlor han målade till syskon och vänner.

Under många år fungerade han även som vaktmästare för EFS bönhus i Ånäset och deltog oftast i kyrkliga engagemang. Att ställa i ordning och hjälpa till med församlingens våffelluncher var en självklar sak för honom.

Waldemars levnad präglades av lugn och plikttrogenhet och hans omsorg och hjälpsamhet räckte till för så många.

Han lämnar ett stort tomrum efter sig, älskad och saknad av oss alla. Vi unnar honom en skön vila!

Broder Gunnar

 

 

 

Publicerad Tisdag 15 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
runa-barbro-larsson

Barbro Larsson

Skellefteå

En älskad mamma, svärmor, farmor, gammelfarmor och syster har gått ur tiden. Natten mot den 1 april somnade Barbro Larsson stillsamt in.

Hon föddes den 25 februari 1936 i Jävre men växte tillsammans med fyra bröder och föräldrarna Tycho och Inga Ericson upp på Brännan i Skellefteå landsförsamling. Barbro fick tidigt i livet lära sig ta ansvar både för yngre syskon och för arbete i hemmet. Under sina tonår arbetade hon hemma i våra morföräldrars affär på Brännan, och hon var också aktiv i den då populära sporten gång. I denna sport tävlade hon för Morö sportklubb och konkurrerade framgångsrikt med bland annat Barbro Martinsson, som var en av Sveriges främsta kvinnliga skidåkare.

Mamma träffade vår pappa, Olle Larsson, i slutet av 50-talet. De gifte sig efter några år och så småningom kom vi barn till världen. Fram till dess hade mamma arbetat några år på Epa i Skellefteå, men sedan tog hon hand om oss i vår uppväxt. Under några år bodde familjen på Morön för att sedan flytta till ett nybyggt hus på Brännan. I mitten av 60-talet köpte våra föräldrar vårt sommarparadis Tallhammar.

I slutet av 90-talet flyttade de till deras paradis, det var en tid som mamma verkligen njöt av. Där lärde mamma barnbarnen allt om djur och natur, hur man kan vara kreativ med det naturen erbjuder och hur ljuvligt en morot kan smaka när man plockar den från landet.

Mamma utbildade sig på 80-talet till barnskötare på Medlefors Folkhögskola, och därefter arbetade hon som barnskötare fram till sin pension.

Mamma och pappa flyttade så småningom från Tallhammar till Uppfinnarvägen på Degerbyn, endast 500 m från mammas föräldrahem och vår familjs hem på Brännan just på andra sidan Klintforsån.

2006 blev vår mor änka, men med sin mycket sociala läggning skapade hon många kontakter och hade därtill gott sällskap av lilla My, hennes hund och ständiga följeslagare.

Trots tilltagande problem med sin sjukdom kol var mamma alltid glad, gästfri och social. Hon gladde sig åt barn, barnbarn och glädjen att uppleva barnbarnsbarn. Hon var aktiv på sociala medier på ett sätt som nog imponerade på många.

Mamma saknas av oss söner med familjer, bröder med familjer, moster i Jävre och My, hennes hjärta, och ett stort tomrum påtvingats oss då hennes frånfälle inte på något sätt var väntat.

Niklas och Tomas med familjer

 

 

 

Publicerad Lördag 12 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
runa-ove-ek

Ove Ek

Vännäs

På boendet Konstnären i Vännäs avled efter en tids sjukdom Ove Ek.

Han fick där en mycket god omvårdnad av personalen.

Ove föddes i Brände, näst yngst i en stor syskonskara. Hans föräldrar var Oskar och Emilia Ek.

Ove fick i unga år en sjukdom som sedan gjorde att han under större delen av sitt liv var placerad på ett boende i Vännäs. Där arbetade han på en verkstad tills han blev pensionär.

Han besökte sin hemort så ofta han fick tillfälle.

Ove var en snäll, vänlig och tillmötesgående person. Han var intresserad av alla slags djur, från tranor på våren till älgar på hösten.

Saknade är stor bland hans syskon och hans kamrater i Vännäs.

Ove blev 74 år.

Syskonen genom Anni

 

 

 

Publicerad Lördag 12 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook

Bengt Edlund

Skelleftehamn

På onsdagskvällen den 2 april somnade min älskade make och vår far in på Skellefteå lasarett efter en tid av sjukdom. Han blev 79 år.

Bengt Olof Edlund föddes den 16 oktober 1934 i Skelleftehamn och levde här tillsammans med sin mor Anna och far Evert Edlund samt sina nio syskon. Bengt är det tredje yngsta syskonet i syskonskaran.

Redan som ung började Bengt att jobba, han har hållit på med det mesta, men har framför allt jobbat som glasmästare och byggnadsarbetare. Som tjugoettåring träffade han sitt livs största kärlek, Eva-Maj Edlund, som han har levt tillsammans med i 58 år. Bengt och Eva-Maj har en stor familj, fem barn, arton barnbarn och tre barnbarnsbarn.

Han var en godhjärtat individ som älskade att stå i och arbeta. Han såg alltid till att allting ordnade sig på bästa sätt och han tvekade inte med att räcka ut en hjälpande hand om så behövdes. Han var en flitig karl och väldigt ambitiös. Bengt var noggrann med allt han gjorde och var lite av en mångsysslare.

Han gillade att vara ute på sjön och fiska, fixa med ved och ta hand om trädgården. Han älskade att stå i köket och laga mat och bjöd gärna på det han hade tillagat. Han uppskattade att få besök av familjen och han trivdes med att barn och barnbarn kom för att spela en runda poker eller två.

Sorgen efter min make, vår pappa, svärfar, morfar och farfar är stor och saknaden är enorm. Men vi finner tröst i att vi kommer att ses igen.

Nu unnar vi Bengt en skön vila och är tacksamma för alla vackra minnen som vi fick tillsammans med honom.

Eva-Maj och barnen

 

 

 

Publicerad Lördag 12 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
runa-britt-marie-berglund

Britt-Marie Berglund

Skellefteå

Min älskade mamma, Britt-Marie Berglund, född Kling, somnade in på äldreboendet Sunnanäng måndagen den 31 mars. Hon blev 77 år.

Mamma föddes 1936 i Stämningsgården som nummer tre av fyra flickor i familjen Ernst och Judith Kling.

Hon inledde sitt arbetsliv som telefonist och fortsatte sedan till handeln (sko- och garnaffärer). Vid sin pension arbetade hon på KA Bergstedts garn och mattor.

Hon träffade min pappa Roland Berglund från Åliden i slutet av 50-talet. De gifte sig 1960 och bodde till att börja med på Brandells Väg i Skellefteå. Jag föddes 1961 och 1967 flyttade vi till det nybyggda området på Mobacken. Där hade mamma och pappa ett mycket bra liv med goda grannar i över 40 år.

Mamma var en godmodig och positiv person som älskade att vara ute på promenader och cykelturer och träffa människor.

Hon hade alltid fin kontakt med sina systrar, svåger och deras familjer. Hon behöll även kontakten med sina barndomsvänner hela livet. Hon läste mycket böcker, löste korsord och höll sig ajour med vad som hände i världen. Tyckte om att baka och handarbeta och hade god hand med blommor.

När hon just fyllt 70 år drabbades hon av mycket svår sjukdom. De beslutade att sälja huset och flyttade till Fältjägarvägen. För drygt ett år sedan fick hon plats på ett boende i Byske och strax innan sommaren fick hon flytta till nybyggda Sunnanäng.

Det sista året har varit tungt och för precis ett halvår sedan förlorade hon dessutom sin make Roland. Jag känner ändå tacksamhet över att jag fått finnas där för henne och att vi har kunnat prata med varandra tills bara ett par dagar innan hennes bortgång. Jag vet att hennes önskan varit att få bli fri från sjukdom och att få komma till pappa. Till slut blev det så och min fina mamma får äntligen vila i lugn och ro.

Helena

 

 

 

Publicerad Lördag 12 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
runa-gsta-andersson

Gösta Andersson

Skellefteå

Vår älskade Gösta har efter en tids sjukdom stilla insomnat på Brogården i Skellefteå omgiven av de närmaste. Han blev 75 år.

Gösta föddes som näst yngst i en syskonskara på sex. Föräldrarna hette Albin och Jenny Andersson och bodde i Tväråbyn, Ljusvattnet.

Gösta började tidigt arbeta i skogen och som 15-åring övertog han hemstället. Han utbildade sig vidare via skogsbruksskola i Småbacka, Edelvik, Skinnskatteberg och skogsskola i Älvsbyn, vilket ledde till arbete som skogsvårdskonsulent i Luleå.

Gösta träffade sin hustru Ingegerd från Kvarnbyn och de gifte sig 1966 i Burträsk kyrka. Sonen Hans föddes 1967 och dottern Helena 1971.

Familjen flyttade från Luleå till Sunnanå 1976, då Gösta erbjudits jobb som skogsfaktor åt Mo och Domsjö AB. Sedermera blev han distriktschef och virkesinköpare åt Holmen Skog fram till pensionen.

Familjen utökades med fem älskade barnbarn.

Makarna övertog Ingegerds hemställe och fritiden ägnades åt jord- och skogsbruk.

Efter familjen kom intresset för jakt och idrott, skidåkning framför allt. Han avverkade flera Kalvträsklopp och Vasaloppet.

Tomrummet och saknaden är stor, men alla ljusa minnen finns kvar.

Vi är tacksamma för den fina vård han fick året på Brogården.

Ingegerd och barnen med familjer

 

 

 

Publicerad Lördag 12 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
runa-kjell-larsson

Kjell Larsson

Brönstjärn

Den 2 april fick vår pappa Kjell Larsson stilla somna in. Pappa föddes som nummer två i en barnaskara av tio barn och växte upp i Brönstjärn med föräldrarna Hjalmar och Anny Larsson. 1963 träffade han sin livskamrat och vår mamma Britt-Marie, född Arvidsson från Åsträsk. Tillsammans fick de två flickor och två pojkar som idag har resulterat i elva barnbarn och tre barnbarnsbarn.

1971 köpte de pappas hemgård i Brönstjärn och tog över jordbruket med mjölkkor, som de sedan drev i 40 år. Pappa jobbade även parallellt på Skega tills han gick i pension. Till pappas stora glädje tog ett av barnbarnen över jordbruket och där var han med och hjälpte till ända tills han blev sjuk.

En annan viktig del i pappas liv var hans stora intresse för trav, i alla former. Pappa har både tävlat med och fött upp många fina travhästar genom åren. Jakt och fiske var också något han tyckte mycket om, men framför allt att umgås med familjen och alla han stötte på. Pappa tyckte om att umgås och prata med folk, han gillade inte alls att vara ensam.

Det finns så mycket att säga om vår pappa. Han var en otroligt färgstark person. Stark och uthållig. Social och pratsam med härlig humor. Hans historier var en fröjd att lyssna på, fulla av inlevelse och engagemang. Som barn fick vi alltid följa med på olika äventyr som alltid kryddades med extra spänning av hans outtömliga fantasi. Pappa sa inte alltid med ord vad han kände, men vi har alltid känt att vi varit älskade och att han alltid varit så stolt över oss alla barn och barnbarn. Hoppas att han också kände hur älskad han var.

För två år sedan fick pappa en stor stroke som sedan följdes av fler. Den sista var så stor att den slutligen också tog hans liv. Under den tiden vårdades han av fantastisk fin personal på Mellangård i Burträsk.

Vi kommer alltid att bära med oss minnet av vår älskade pappa i våra hjärtan. Han fattas oss!

Lillemor, Maria och Magnus

 

 

 

Publicerad Lördag 12 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook

Anny Maria Granlund

Umeå

Vår mor, Anny Maria (Ann-Mari) somnade stilla i en ålder av 90 år på Norrlands universitetssjukhus, Umeå. Närmast sörjande är sönerna Curt och Hans med familjer.

Mamma föddes på julafton 1923 i Håknäs, Nordmaling. Sin kärlek mötte hon i pappa Börje och de gifte sig 1947. Familjen växte med två söner. Skilda vägar gick de 1965.

Redan som 16-åring började mamma att arbeta i Håknäs lanthandel, som drevs av hennes föräldrar. Inom handelsbranschen kom hon att arbeta fram till sin pensionering. Ivar Erikssons modehus och Guld & Gravyr i Umeå var hennes arbetsplatser under många år. I Skellefteå var arbetsplatserna Brandts guld och Majs dambutik.

Mamma fann en ny livskamrat, Harald, och de gifte sig 1982. Han kom att betyda mycket för henne. Sedan 2002 har hon varit änka.

Hon gladdes över att bjuda på kaffe med hembakat bröd och bjöd gärna på middag. Träffarna med väninnorna var något som hon trivdes med. Hennes sista stora fest hemma var när hon i december fyllde 90 år.

Mammas ögonstenar var barnbarnen Linda och Peter med sina familjer. Med stort intresse följde hon deras uppväxt och utveckling i arbete och familjeliv.

Med stor saknad minns vi en generös och kärleksfull mamma.

Sönerna Curt och Hans Kristoffersson

 

 

 

Publicerad Fredag 11 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
runa-kurt-forsgren

Kurt Forsgren

Skellefteå

Kurt Forsgren somnade in lördagen den 5 april på Skellefteå lasarett. Han blev 78 år.

Kurt föddes som det fjärde barnet till Ivar och Rut Forsgren i Skogfors, Byske. Han hade fem syskon. Familjen flyttade senare till Byske by där han växte upp.

Efter fullgjord militärtjänst flyttade Kurt till Skellefteå där han fick anställning vid Skellefteå Ångbryggeri. Där blev han kvar tills bryggeriet lades ner. Därefter arbetade han vid Norrmejeriers ostlager fram till sin pension.

År 1960 gifte han sig med Sonja, dotter till Ragnar och Margit Viksten, Byske. Fyra år senare flyttade de in i en nybyggd villa på Sunnanå, där tre döttrar fick växa upp. 1998 flyttade Kurt och Sonja till Sonjas föräldrahem i Byske, där de bodde tills för drygt ett år sedan, när flyttlasset återigen gick till Skellefteå.

När Kurt var 68 år drabbades han av en stroke. Han fick nedsatt rörlighet, men hans fina personlighet och intellekt förblev densamma.

Kurt älskade att ha sina nära och kära kring sig – gärna då i stugan i Klutmark. Här fick han också närhet till naturen, ett intresse han haft genom hela livet. Störst kunskap hade han om fåglar och han delade gärna med sig till oss andra av sitt kunnande.

Kurt var omtänksam, genomsnäll och positiv. Händig var han också och kunde hitta fiffiga lösningar på de flesta förtretligheter och små problem som kunde dyka upp i vardagen.

Vi känner stor sorg och saknad, men vi är tacksamma för alla fina minnen vi får bära med oss.

Familjen

 

 

 

Publicerad Fredag 11 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
runa-majne-granstrm

Majne Granström

Anderstorp, Skellefteå

Vår mamma (född Fahlgren) avled den 16 mars efter en kort tids sjukdom i en ålder av 95 år.

Hon föddes i Södra Bergsbyn och växte upp som äldst i en syskonskara av fem barn. Föräldrarna var Vilma och Karl Fahlgren.

I sin ungdom hjälpte mamma mycket till med hemmets sysslor, då familjen var stor. Hon var en tid anställd på Spisbrödfabriken i Skellefteå och avslutade sina arbetsår som skolmåltidsbiträde på Sjungande dalens skola.

Mamma gifte sig 1943 med vår pappa Folke Granström. De hade en tid en jordbruksfastighet i Tjärn och sedan i Innervik fram till 1974.

Mamma och pappa fick oss barn, Mats och Helen.

Stugan (byggstart 1970) i Burvik/Tällön har varit ett kärt ställe för Majne, där har hon tillbringat somrarna med goda grannar.

Mamma blev änka 1979.

Några år därefter träffade hon Vilgot Granlund och de fick några fina år tillsammans innan han avled 1991.

På Anderstorp har hon bott sedan 1982.

Ända intill några dagar innan sin död, så bodde hon själv och klarade av hemmets sysslor med finess.

Mammas intresse för sport var stort, speciellt skidor och hockey. Hon hade också alltid ett korsord på gång.

Mammas goda köttbullar har vi alla fått smaka på och njutit av.

Vänlig och omtänksam om andra var ett av hennes signum.

Mamma sörjs närmast av oss barn, Mats och Helen med familjer, barnbarn och barnbarnsbarn, svägerskor, syskonbarn, och vänner.

Mamma kommer att lämna ett stort tomrum efter sig. Vem ska vi nu fråga?

Mats och Helen

 

 

 

Publicerad Fredag 11 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
runa-elly-wickstrm

Elly Wickström

Umeå

Vår älskade mamma, farmor, mormor, farfarsmor, svärmor och moster Elly Wickström, född Gustafsson, har hastigt lämnat oss, på grund av en tragisk olyckshändelse, i stor sorg och saknad. Elly föddes den 17 juli 1931 i Glommersträsk. Där växte hon upp tillsammans med föräldrarna Anna och Sven Gustafsson samt storasyster Ewa.

Sitt livs stora kärlek, Arvid från Granbergsträsk, träffades när hon var 17 år. Elly och Arvid gifte sig 1954 och de bosatte sig i Umeå. De fick ett mycket lyckligt äktenskap som varade i 53 år. Elly utbildade sig till sjuksköterska och fick anställning på Umeå lasarett. Senare vidareutbildade hon sig till vårdlärare och arbetade på sjuksköterskeutbildningen. Därefter studerade hon vidare till vårdlärare och avslutade sin karriär som prefekt för vårdlärarutbildningen vid Umeå Universitet.

Elly och Arvid älskade sitt hem i Umeå och sommarstugan i Åheden där somrarna tillbringades. Dörren stod alltid öppen för släkt och vänner som fick ta del av god mat, sikfiske, sol och bad, skratt och glädje.

Elly var väldigt familjekär och hennes syster – allas vår ”moster Ewa” med familj har alltid funnits nära. Hon blev både farmor och mormor till fem barnbarn och två barnbarnsbarn som betydde mycket för henne. Hennes engagemang och kärlek till alla var stor. Familjens hundar och katter fick också ta del av hennes varma omsorg.

Vi minns vår älskade Elly med kärlek och ett leende, hur hon hellre småsprang än gick och att det alltid var full fart när något var i görningen. Men hon hade också förmågan att koppla av och njuta av livet, gärna med en god bok eller en promenad. Hur hon månade om alla, alltid glad och positiv.

När Arvid drabbades av sjukdom, fanns hon vid hans sida och vårdade honom hemma med stor omsorg och innerlig kärlek. De sista sju åren fick hon leva utan sin älskade make Arvid – nu är de återförenade för tid och evighet.

Vi saknar henne och är tacksamma för allt hon gett oss.

Hans och Birgitta med familjer

 

 

 

Publicerad Fredag 11 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook

Margareta Sundvall

Mjödvattnet

Onsdagen den 2 april somnade min älskade maka och vår älskade lilla mamma in på Skellefteå lasarett efter en tids sjukdom.

Mamma föddes en tisdag den 9 januari 1940 i Skellefteå.

Hon var en varm och godhjärtad människa och satte andra före sig själv.

Hon jobbade som hemsamarit och även som dövtolk i många år. Hon blev en god vän till de flesta döva.

Mammas intressen var först och främst alla barn och barnbarn och senare även hennes barnbarnsbarn.

Mamma gillade även att baka och brodera och påta i blommorna.

Under hennes sista år bodde hon och pappa i Mjödvattnet och fick där många goda vänner som hon uppskattade.

En fantastisk, stark och mycket omtyckt människa har lämnat oss med ett stort tomrum i våra hjärtan.

Saknaden är enorm.

Alf och barnen

 

 

 

Publicerad Fredag 11 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
runa-ire-wikstrm

Ire Wikström

Arjeplog

Ire Wikström har avlidit. Hon blev 90 år.

Hon var född och uppväxt i Arresåive, dotter till Amanda och Leonard Andersson. Bland fyra äldre bröder och fem småsyskon fick hon tidigt ta itu med sysslor på det lilla jordbruket och hemmets skötsel. En extramamma fick hon ofta vara för oss yngre syskon.

Första tiden i småskolan gick hon i Nyliden och sedan i Nordanås-Fjällnäs skola. Vi bodde i väglöst land och fick bli inackorderade i byn där skolan fanns. Sexårig folkskola och en skolkökskurs; så var Ire utbildad för att gå vidare i livet.

Hon stannade hemma några år och som 16-åring mötte hon Signar Wikström från Vojmån i Vilhelmina. Han blev så småningom hennes make. De bodde en kort tid i Nyliden och flyttade sedan till Gargarur, där vår far förvärvat en hemmansdel och byggt hus.

Där fortsatte bondelivet. När Signar var borta på arbete inom olika näringar klarade Ire att sköta hemmet, barnen och djuren. Ire blev mamma till fyra barn.

Redan i 40-årsåldern sviktade hälsan. Hon fick svår reumatism och giftstruma. Då avvecklades jordbruket och korna såldes.

Under en period arbetade Ire på Plastfabriken i Arjeplog. Hon ägnade också tid åt politik och fungerade som nämndeman.

Ire var händig, slöjdade i näver, rötter, keramik och målade på tyg. Hon sydde också kläder. I hemmet i Gargaur fanns alltid plats för släktingar och vänner. Det var värme och omtanke i överflöd. Ire var en glad och positiv person med glimten i ögat och rappa inslag i samtalen.

Hon blev änka 1980. Hennes make och även vår yngste bror drunknade. För några år sedan förlorade hon sitt kära hem i en förödande brand. Hon flyttade då till ett äldreboende i Arjeplog.

Ire fick 90 år här på jorden med bibehållet intellekt. Med stor tacksamhet minns vi henne.

Systern Anne-Marie

 

 

 

Publicerad Fredag 11 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
runa-thord-lindquist

Thord Lindquist

Lövånger

Den 27 mars somnade Thord Lindquist stilla in efter en tids sjukdom.

Han var född i Burträsk som det tredje barnet i en syskonskara av fyra. Han bodde i Gärdsmark under sin barndom och när han var 13 år flyttade familjen till Näset, Lövånger.

1953 mötte han kärleken i en vacker norsk flicka som hette Borgny Vefsnmo. De gifte sig 1954 i Hattfjelldal, Norge, och bosatte sig sedan i Näset. De fick tillsammans barnen Synnöwe, Greger och Eva-Lena.

Han och Borgny övertog hemgården i Näset 1957. De drev tillsammans ett stort jordbruk fram till 1993. De delade intresset för djur och natur och de älskade att tillbringa tid i stugan i Tärnaby.

Thord var en levnadsglad, humoristisk och omtyckt person vars stora intressen var jakt och fiske. Hans jaktintresse tog honom till Kanada tillsammans med sonen, vilket var ett kärt minne för honom.

På sommaren 2000 gick Borgny bort och det blev en svår tid för honom.

Till Thords och vår lycka träffade han 2007 ännu en kärlek i sitt liv, Ethel Marklund. Ethel delade Thords intressen vad det gällde jakt och fiske men hon kunde också berika hans liv med nya erfarenheter såsom konst och kultur.

Thord berättade att han haft ett fantastiskt bra liv. Sorgen och saknaden är stor och vi kommer alltid att bära hans minne inom oss.

Närmast sörjande är barnen med familjer, Ethel med barn, syskonen samt övrig släkt och vänner.

Barnen

 

 

 

Publicerad Torsdag 10 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
runa-karin-lundstrm-foto

Karin Lundström

Mobacken

Karin Lundström somnade stilla in på Skellefteå lasarett onsdagen den 2 april efter en kort tids sjukdom. Hon blev 80 år.

Karin hette Lindqvist som flicka och föddes i Granhult, Jörn. Familjen flyttade några år senare till Degerträsk. Hon var vid sin bortgång den sista ur en syskonskara om sex barn.

1955 gifte hon sig med Hugo, även han från Degerträsk där de också bosatte sig. Makarna fick tre barn varav en son dog i späd ålder.

Som ung arbetade Karin i hemmet och senare, när barnen vuxit upp, inom äldreomsorgen i Jörn och Kåge.

Ett par år efter Hugos bortgång 2005 flyttade Karin till Mobacken där hon trivdes väldigt bra och fick nya vänner.

Karin var mycket mån om familjen och barnbarnen var ett stort glädjeämne. Djur, natur, växter och litteratur var intressen genom hela livet och ända in i det sista planterade Karin blommor, läste böcker och skötte om barnbarnen.

Mamma lämnar ett stort tomrum efter sig men vi är tacksamma för alla ljusa minnen.

Barnen med familjer

 

 

 

Publicerad Torsdag 10 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
mari-ann-andersson

Mari-Anne Andersson

Klubbfors

Vår mamma Mari-Anne Andersson somnade in lugnt och stilla fredagen den 4 april efter en lång tids sjukdom. Hon blev 80 år.

Mamma var äldst av fem syskon, dotter till John och Ellen Bergström, Islandsbäck.

Hon började tidigt arbeta som hembiträde och även med att baka bröd i bagarstugan.

Hon träffade vår pappa Börje från Hednäs och de gifte sig 1954. Efter en kortare period i Kåge, där äldsta dottern föddes, köpte de hus i Klubbfors och flyttade dit 1958. Där utökades familjen med ännu en dotter och senare en son.

Mamma och pappa drev ett mindre jordbruk tillsammans i många år.

Mamma var en hemmets kvinna, alltid i arbete med olika sysslor, det var inte ofta hon unnade sig att sitta ner.

Barn har alltid varit i centrum i mammas liv. Eftersom vår mormor dog tidigt blev mamma som en mormor för våra kusiner. Flera sommarbarn, stödfamilj för avlastning, ja många är de barn som tillbringat sin tid hos mamma och pappa.

Mamma hade ett oändligt tålamod och ett väldigt stort hjärta. Gåvor till fadderbarn och olika hjälporganisationer skickades ständigt.

Vid 44 års ålder tog mamma körkort, vilket kom väl till pass när hon började arbeta inom hemtjänsten i mitten av 80-talet.

Baka bröd i bagarstugan, plocka bär, pyssla i trädgården samt åka skidor och ta långa cykelturer med pappa vara några av de intressen som fyllde dagarna.

Tyvärr drabbades mamma av demenssjukdom för cirka tio år sedan. Sjukdomen gjorde livet svårare och svårare och i januari 2011 flyttade mamma till Hortlaxgården, där hon haft ett tryggt och bra boende med jättefin personal.

I februari 2012 blev mamma änka då vår pappa avled, också han på Hortlaxgården efter endast nio dagars boende där. Sjukdomen gjorde också att mamma tyvärr aldrig hann uppleva glädjen med sina barnbarnsbarn, något som vi vet att hon skulle ha uppskattat mycket.

En älskad mamma har lämnat oss, men vi kommer att minnas henne med värme och tacksamhet.

 

Barnen

 

 

 

Publicerad Onsdag 09 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
egon-sten-001

Egon Steen

Burträsk

Torsdagen den 27 mars somnade vår pappa Egon Steen in lugnt och stilla i hemmet.

Pappa föddes som det fjärde barnet till Artur och Hildur Steen i Åbyn.

Som ung var pappas intresse fiske och sport i alla dess former och de som kände pappa vet att han var en mycket social person. Dans och musik kom också att spela en stor roll i hans liv.

Vad gäller arbetslivet så jobbade han bland annat på Hiab-Foco, Skega och Snidex och avslutade sedan sin arbetsbana hos Boliden Mineral.

Han fick två söner och sex barnbarn, och vi kom att betyda mycket för honom.

Vi är tacksamma för den tid vi fick tillsammans och vi känner en stor sorg och saknad.

Sönerna

 

 

 

 

Publicerad Onsdag 09 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
14121-linna-jonsson-foto

Linnéa Jonsson

Skellefteå

Tidigt på måndagsmorgonen den 31 mars har vår älskade mamma lugnt och stilla insomnat på äldreboendet Linagården.

Hon föddes den 26 november 1921 i Nolås, Örnsköldsvik, sist i en syskonskara på fem.

Mamma tog anställning som affärsbiträde i byn Gottne. Det blev ett lyckokast för där mötte hon sin stora kärlek, vår pappa Tycho Jonsson. l denna by startade de sedan tillsammans en diversehandel med namnet Tychos.

Under kommande år föddes vi fyra syskon Hasse 1943, Bosse 1945, Eva 1952 och Lasse 1954.

Hela familjen flyttade så småningom till Skellefteå och till ett nybyggt radhus på Sörböle. Där stannade de fram till det år då pappa avled.

När vi barn hade växt upp började mamma arbeta som affärsbiträde på Malungsboden. Där blev hon kvar i cirka 20 år, ända fram till sin pension.

Om mamma hade fått sin dröm förverkligad så hade hon drivit en hobbyaffär. Hon älskade att pyssla och hobbyarbeta. Hon prövade det mesta, till exempel rotslöjd, silversmide och textiltryck. Barnbarnen älskade att vara med henne i hennes hobbyrum där de fick vara med och pyssla med det mesta.

Efter att pappa dött blev det ett äldreboende för mamma. Först på Annagården och sedan på Linagården. Där trivdes hon och ofta sa hon ”här är dom snälla och jag har det så bra”.

När vi tänker på vår mamma så minns vi henne som framför allt mycket snäll och omtänksam men också med en lite underfundig humor. Mamma var alltid glad och gästvänlig och hon sa sällan ett ont ord om någon. Hon ställde alltid upp för oss och för barnbarnen.

Sorgen är stor men vi unnar mamma att få somna in och förhoppningsvis få möta pappa som hon saknat mycket, och vi i familjen gläds över de fina minnen som vi har tillsammans med henne.

Barnen med familjer genom Eva

 

 

 

Publicerad Tisdag 08 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook

Ivar Lindgren

Hednäs

Vår älskade far och farfar Ivar Lindgren avled lugnt och stilla på söndagskvällen den 30 mars, efter en kort tids sjukdom. Han blev 83 år.

Ivar föddes i Hednäs och blev byn trogen i hela sitt liv.

Efter avslutad skolgång började han direkt arbeta i skogen tillsammans med sin bror Tore.

I 20-årsåldern träffade han vår mamma och de gifte sig 1955 och satte sina bopålar i Hednäs, där de startade och drev ett litet jordbruk tillsammans. Först med mjölkkor och sedermera med grisar.

Mellan varven hann pappa också med att hjälpa folk med diverse olika byggen, det var garage, lagårdar och renoveringar av bostadshus. Inte minst oss pojkar har han hjälpt med otaliga byggprojekt.

När han ville koppla av tog han gärna fram dragspelet eller satte sig vid orgeln och spelade en stund.

Men hans största intresse, förutom alla elva barnbarnen, var utan tvekan den egna sjön, där han tillbringade många, många timmar med sina kära fiskar.

Han lämnar ett stort tomrum efter sig och vi kommer att sakna honom.

Vi är tacksamma för allt och önskar att han får vila i frid.

Familjen

 

 

 

Publicerad Lördag 05 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
folke-segerstedt

Folke Segerstedt

Skellefteå

”Hur har du det? Hur mår du?” En varm blick, som alltid såg den som kom på besök. Och alltid fanns det tid för en stund bara för den som han mötte. Ibland några ord, ibland en smekning och alltid den varma intensivt koncentrerade blicken. Sådan var vår pappa, Folke Segerstedt, ända in i det sista innan han stilla somnade in på förmiddagen fredagen den 28 mars.

Folke föddes och växte upp i Melsträsk som yngsta barn till Artur och Emilia Jonsson. Vid 17 års ålder mötte han sitt livs kärlek, Sonja, och tillsammans fick de fyra barn. Efter prästutbildning i Uppsala flyttade familjen flera gånger innan de 1970 kom till Skellefteå. Folke var intresserad av språk och han uppskattades för denna språkliga gåva. Han utbildade sig till präst för döva och arbetade sedan under lång tid som detta inom Luleå stift; ett arbete som innebar många timmar i bil och husvagn på väg ut till de döva i stiftet.

Kyrkan och kyrkans liturgi har betytt mycket för Folke. Efter många års funderingar beslöt han sig för att konvertera till Katolska kyrkan. Han arbetade sedan som hörselpedagog fram till pensioneringen. Engagemanget i katolska kyrkan har dock fortsatt och så länge han bara orkade fortsatte han tjänstgöra som diakon.

Skellefteå och Sjungande dalen har varit den fasta punkten för honom. Många är de som minns Folke från hans promenader och cykelturer med beddlingtonterriern Jacko i området. Och alltid fanns det tid att stanna till och prata en stund. Fritidshuset i Lidbacken som påminde om uppväxtmiljön i Melsträsk blev en fristad där han fick chans att jobba fysiskt med ved och bärplockning medan lägenheten i Fuengirola förkortade vintrarna och gav honom möjlighet att utveckla sina kunskaper i spanska.

2002 förändrades livet av de komplikationer som tillstötte i samband med en hjärtoperation. Det blev många månader på sjukhus men tack vare Folkes kämpaglöd kom han tillbaka till livet och fick ytterligare många bra år tillsammans med hustrun Sonja. Sviterna har han dock fått leva med och det har varit en tung börda för honom att bära särskilt detta sista år.

För oss är det med värme vi minns pappa. Hans vänlighet, hans vältalighet, lite torra men underbara humor blandat med envishet. Och framför allt hans varma blick, leende och kramar.

Barnen

 

 

 

Publicerad Lördag 05 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
runa-siri-wiklund

Siri Wiklund

Skellefteå

Vår älskade maka, mamma, svärmor och farmor Siri Wiklund har stilla insomnat på Skellefteå lasarett, omgiven av familjen, den 26 mars.

Mamma föddes i Kalvträsk som andra barnet till Signar och Signe Konradsson. När hon var fyra år så gick hennes mor bort och lämnade Signar kvar med två döttrar. Detta gjorde att mamma kom att tidvis bo i Stenbacka, Villvattnet, hennes mors barndomshem.

1965 gifte sig Siri med sin make Assar och de bosatte sig i Boliden och bildade familj. 1967 kom första sonen Robert och innan andra sonen Mattias föddes 1970 hade flyttlasset gått till Skellefteå och Karlgårdsvägen. Hon fick till sin glädje tre barnbarn som alla fick uppleva hennes fantastiska matlagning och bakning. Omsorgen var stor om barn och barnbarn.

Förutom lägenheten i Skellefteå så tillbringades tid i barndomshemmet i Kalvträsk som mamma och pappa köpte. Många är de ljusa minnena därifrån med påskfirande, valborgsfirande och höstar med älgjakt. Men mammas favoritställe var framför allt sommarstugan i Krångfors där varje sommar tillbringats sedan de köpte den i mitten av 70-talet. Blomsterprakten var stor och det var här som batterierna verkligen laddades. På sensomrarna och höstarna älskade mamma att få plocka svamp och bär i skogen. Något som hon kämpade på med intill de sista åren trots att kroppen var bräcklig. Mamma och pappa fick en sista sommar tillsammans i Krångfors förra året, trots bådas sviktande hälsa, något som gladde henne mycket.

Siris stora intresse genom åren har varit att arbeta med händerna och att skapa. Det har varit allt från handarbete, tennslöjd och framför allt hennes stora intresse keramik. Många är de timmar mamma suttit och arbetat med att skapa sina alster. Hon var även ute mycket på marknader och hembygdsträffar där hon sålde sina alster. Hon höll även kurser i keramik, något som hon tyckte var fantastiskt roligt. Även här värmer det att mamma kunde, trots sin hälsa, genomföra en sista keramikkurs i höstas, vilket betydde mycket för henne.

Hennes engagemang och aktiva liv har genom åren skapad en stor och vid bekantskapskrets och ända till slutet var det detta som höll lågan igång med långa telefonsamtal och påhälsning av släkt och vänner.

En varm, aktiv, omtyckt och fantastisk kvinna har lämnat oss, för evigt saknad.

Sönerna

 

 

 

Publicerad Fredag 04 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook

Märta Sandström

Södra Sandträsk, Glommersträsk

Lördagen den 29 mars somnade Märta Sandström in på Arvidsjaurs vårdcentral. Hon blev 85 år.

Märta föddes 1928 i Jerfojaur utanför Arvidsjaur. Hon gifte sig med Arne Sandström och i slutet av 50-talet förvärvade makarna en fastighet i makens hemby Södra Sandträsk, utanför Glommersträsk, där de drev jordbruk till mitten av 80-talet. I hemmet fostrades tre söner och en dotter. 2004 blev Märta änka.

Dörren till Märtas hem stod alltid öppen för släkt och vänner. När någon kom och hälsade på startades kaffepannan och det hembakta brödet dukades fram. Intresset för blommor var stort och att lyssna på dragspelsmusik, plocka bär, fiska, vara ute i naturen och umgås med släkt och vänner gladde henne mycket.

Märta hade alltid nära till ett skratt och hennes glada leende kommer vi alltid att minnas.

Barnen

 

 

 

Publicerad Fredag 04 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
ella-lundberg

Ella Regina Lundberg

Skellefteå

Natten mot fredagen den 28 mars somnade vår älskade mor stillsamt in efter en tid av sjukdom.

Ella Regina Lundberg, var dotter till Harald och Selma Marklund i Gummark. Mamma växte upp tillsammans med sina fyra syskon.

Hon började tidigt arbeta på kaféer i Lövånger och Burträsk. I Burträsk träffade hon vår far, Bertil, som hon gifte sig med 1956.

Efter en kort tid i Ludvika, där sonen Roland föddes, följdes av några år i Umeå där dottern Lena kom till världen. Sedan gick flyttlasset till Skellefteå och Fältjägarvägen där dottern Karin fick se dagens ljus.

Mamma drev med vår farfar under några år en liten tygaffär när vi var små. Under några år på sjuttiotalet sydde hon gardiner för Öhmans för att så småningom arbeta på Domus, såväl i kassan som på herravdelningen.

Mamma ägnade en stor del av sitt liv åt familjen, såg till att vi var hela, rena och mätta. Matlagning, körsång och att baka gladdes hon mycket åt. Familjen flyttade under sjuttiotalet till Sunnanå och en egen villa.

Stugan i Stortjärn som mor och far byggde upp tillsammans blev ett viktigt utflyktsmål i samband med att maken blev sjuk i mitten på 1980-talet. Då förändrades livet långsamt men drastiskt där omvårdnaden av vår far blev den viktigaste uppgiften för henne. Allt annat fick stå tillbaka. Den tunga börda som mamma burit under många år, att se far sakta bli sämre har vi svårt att förstå. Men hon kämpade väl och ägnade sig åt körsång och simning i många år.

Handarbeten stillade ofta hennes oro. Men oron fanns alltid där. ”Hur ska det gå”, sa hon ofta. Hennes tro på en allsmäktig Gud var hennes stora stöd. Ett annat stöd hade mamma i sin umgängeskrets i kyrkan, släkten och arbetskamraterna på Domus.

Mamma gladdes åt sina barnbarn även om de numera bor långt härifrån. Vi barn hade hoppats att mamma skulle få några friska år efter att far fått sluta sina dagar, men ödet ville annat. Efter slitsamma år slog demensen skoningslöst till. På sin sjuttiofemårsdag flyttade mamma hemifrån till ett demensboende i Lövånger innan hon fick plats på Brogården i Skellefteå.

Vi tackar unisont mor för vår uppväxt och det arbete hon gjort för familjen. Vi hoppas att hon förenas med far i den himmel som hon var övertygad om efter livet på jorden.

Barnen

 

 

 

Publicerad Torsdag 03 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
ingegerds-foto

Ingegerd Wiksten

Arvidsjaur

Lördagen den 15 mars somnade vår mamma Ingegerd Wiksten in lugnt och stilla på Länsmansgården i Arvidsjaur.

Mamma föddes som det tolfte barnet till Arvid och Amanda Åberg i Pilträsk. När mamma var sex år flyttade morfar och mormor till ett hus i Ljusträsk och där växte hon upp i en syskonskara på 14 barn.

1948 träffade hon vår pappa Set Lundberg och de bosatte sig i Glommersträsk i början på 50-talet. Där växte vi tre barn upp.

De gick senare skilda vägar och hon hamnade så småningom i Råneå där hon gifte sig med Torsten Wiksten. Där arbetade hon deltid på Konsum, och hemma drev de ett jordbruk tillsammans.

När hon blev änka 1992 flyttade hon till Arvidsjaur. Hon gick med i PRO och skötte sekreterarpennan under en tid. Hon tyckte mycket om att sjunga och deltog under en period i PRO-kören.

När vi var små brukade vi be henne joddla en trudelutt för oss.

Senare träffade hon Henry Isaksson och de hjälptes åt att plocka många hinkar med hjortron, sitta på Storträsket och dra upp abborrar. Hennes fiskar var oftast störst.

Hon berikades senare i livet med tio barnbarn och fjorton barnbarnsbarn.

Mamma tyckte mycket om att dansa, och det blev många danskvällar både på Medan och på andra dansbanor.

Mamma var gästvänlig och tyckte om när någon tittade in, då åkte kaffepannan på.

För några år sedan drabbades mamma av alzheimer, och det sista året bodde hon på Länsmansgården. Vi är tacksamma för den fina och omtänksamma vård som hon fick där.

Trots att vi känner en stor sorg och saknad, så vet vi att nu vandrar hon på de gulaste hjortronmyrar, och sjunger de vackraste visor och behöver inte lida mer.

Barnen

 

 

 

Publicerad Tisdag 01 april

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
anders-gren

Anders Ågren

Luleå

Anders Ågren avled i mitten av mars efter en kort tids sjukdom på Sunderby sjukhus. Han föddes på senhösten 1956 som första barnet till Kjell och Gusti. Familjen utökades så småningom med ytterligare en son, Lars, som kom att stå pappa riktigt nära.

Uppväxtåren spenderades i Nicknoret, Mensträsk och Finnäs och efter avslutad gymnasiegång och militärtjänst började han sin karriär på Extena i Norsjö. Karriären kom att bli mångfacetterad med yrken som bland annat försäljare, gruvarbetare och i slutet som diamantborrare. Pappas anpassningsförmåga och lätthet i att smälta in berikade hans liv med många vänner och bekanta och han hade en speciell gåva i att lära känna nya människor oavsett var han befann sig.

Ett av pappas stora intressen var dans och det var på en dans i Byske 1980 som han träffade vår mamma Irén. Första barnet, Marielle, kom 1984 och drygt ett år senare utökades familjen med sonen Ken. Vi barn kom att bli viktiga pusselbitar i pappas liv och han gjorde allt han kunde för oss. Att dessutom få bli farfar gjorde pappa obeskrivligt glad även om tiden med sitt barnbarn blev alltför kort.

Som ung spelade pappa fotboll för bland annat Fromhedens IF och Kusfors IK samt ishockey för Norsjö IF. Även om han sällsynt utövade dessa sporter på senare år gillade han att se dem på tv. Den främsta passionen var framför allt Skellefteå AIK och han följde deras framgångar med ett leende på läpparna.

Tomheten som pappa lämnar efter sig är svår att greppa och vi kommer alltid att sakna hans otaliga ordvitsar, lättsamma sätt och hans förmåga att ta livet med en klackspark!

Familjen

 

 

 

Publicerad Lördag 29 mars

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
britta-grahn

Britta Grahn

Skellefteå

En kär maka, en älskad mamma har lämnat oss. Hon insomnade stilla med familjen och systern Ingrid vid sin sida.

Hon skulle om sex dagar fylla 84 år.

Britta Grahn, född Kvarnström, föddes 1930 i Boliden och växte upp i en kärleksfull familj.

När hon var sex år förverkligade familjen drömmen om ett eget litet hemman och flyttade till Finnforsfallet. Hemmet var litet och syskonen många, men det var även de glada stunderna.

Efter avslutad skola jobbade hon i affär och det var där hon 1947 träffade en blond, visslande springpojke från Strömfors, Henning. De gifte sig 1954.

Hennings jobb förde dem till Storuman och det var där hon 1958 fick sitt första barn, Carin.

Vägen ledde åter till Boliden och 1964, på hennes födelsedag, födde hon en son, Lars. Han föddes i baksätet på en Volvo PV och Henning fick agera både barnmorska och rallyförare.

Efter ett par år gick flytten till Skellefteå. Där upptogs hennes vardag av att uppfostra sina barn och att ta hand om andras barn i jobbet inom barnomsorgen.

De sista åren kom att präglas, och med tiden domineras, av kampen mot sjukdomen parkinson. Under denna tid var familjen, inte minst de tre barnbarnen, hennes tröst och stöd. Kampen mot sjukdomen blev henne till slut övermäktig och hon har nu fått den ro, i kropp och själ, som hon så länge varit berövad.

Vi minns henne som en varm och omtänksam person och är tacksam för allt hon gjort för oss.

I ett efterlämnat brev skrev hon:

”Gläds åt den tid vi fick vara tillsammans.”

Det gör vi!

Vi unnar henne en skön vila.

Henning, Carin och Lars

 

 

 

Publicerad Lördag 29 mars

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
elsy-richtmann

Elsy Richtmann

Skellefteå

Tidigt på söndagsmorgonen den 23 mars avled vår älskade mamma på äldreboendet Sunnanäng.

Hon föddes den 24 maj 1926 som tredje barnet i en syskonskara på fem.

Mamma gifte sig med sitt livs stora kärlek Edmund och tillsammans fick de fem barn.

Mamma var arbetssam och noggrann med allt vad hon gjorde. Hon skötte hemmet perfekt samtidigt som hon arbetade i familjens företag.

Familjen utökades så småningom med sexton barnbarn och tjugoen barnbarnsbarn.

Mamma var en godhjärtad, omtänksam och hjälpsam person som alltid oroat sig för sina nära och kära. När hon var frisk var hon en stor hjälp för oss alla både vad det gällde barnpassning, matlagning och bakning. Vårt hem stod alltid öppet för släkt och vänner.

Mammas stora intresse var att resa tillsammans med pappa. Under ett par år bodde familjen i Tyskland men hemlängtan blev alltför stor och 1967 valde familjen att återvända till Sverige.

Mamma förlorade sitt livs stora kärlek 2001 och strax därpå drabbades hon av sin första stroke. De sista åren bodde mamma på äldreboendet Höken som sedermera blev Sunnanäng. Där vårdades hon ömt av sin kontaktperson och övrig personal.

Sorgen efter mamma är stor men vi finner tröst i att hon återförenats med vår pappa i det stora marmorhuset som hon drömde om natten innan hon avled.

Barnen med familjer genom döttrarna Viveca och Boel

 

 

 

Publicerad Lördag 29 mars

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
enar-arvidsson

Enar Arvidsson

Skellefteå

Vår älskade Enar Arvidsson avled söndagen den 16 mars på Skellefteå lasarett efter en kort tids sjukdom. Han blev 85 år. Närmaste anhöriga är hustrun Karin och döttrarna Birgitta och Kristina med familj.

Enar var född i Brännkälen, Burträsk, och son till hemmansägaren Arvid och Nikolina Andersson. Han var yngst bland sex syskon. I späd ålder blev Enar faderlös och 1947 omkom modern under ett fallande träd.

Enar träffade Karin när hon var lärare vid skolan i Brönstjärn. De gifte sig 1954 och familjen flyttade till Skellefteå. Enar köpte ett åkeri som han arbetade med hela yrkeslivet. Enar var en teknisk och finurlig problemlösare, men också en idealisk make som kunde laga mat, tvätta, sy och städa. Med sin sociala förmåga fick Enar många goda vänner. Vårt hem var gästfritt och välbesökt.

Enar var sportintresserad och började tidigt spela tennis. På 1970-talet byggde han tillsammans med vänner en tennisbana i nuvarande Sjungande dalen. Han tyckte om musik och spelade ibland dragspel. Enar trivdes i skog och mark, och hade många svamp- och bärställen. Fiske var ett annat intresse. På semestern blev det ofta resor till fjällen eller till varmare länder.

Efter pensioneringen 1990 fick Enar och Karin fortsatt fina år tillsammans. Han började spela golf och gick flera rundor i Rönnbäcken varje vecka, och engagerade sig i kulturarvet Rismyrliden. Han arbetade även med hantverk efter sin egen design. Enar hade förmågan att få det mesta att gro, växa och blomstra. Pyssel i den egna trädgården och tomatodling var två favoriter.

Enar var trygg, stabil och omtänksam. Vi känner tacksamhet över alla år som vi fått tillsammans. Vi gläds åt alla fina minnen. En innerligt älskad make, pappa, svärfar och morfar har lämnat oss i sorg och saknad.

Familjen

 

 

 

Publicerad Lördag 29 mars

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
14109-manfred-westerlund-foto

Manfred Westerlund

Fällbäcken

På kvällen den 21 mars somnade Manfred Westerlund stilla in efter en tids sjukdom.

Han växte upp i Jakobsfors som nummer sed i en syskonskara av åtta, två systrar och fem bröder. Föräldrarna hette Frans och Hildur. En kär bror, Martin, avled i sviterna av en öroninflammation endast 17 år gammal. Familjen drabbades av ytterligare sorg då modern avled 1946.

1950 träffade Manfred kärleken i Gudrun Holm, de gifte sig året därpå och 1952 föddes tvillingarna Roland och Agneta. 1959, samma år som sonen Martin föddes, byggde de hus i Fällbäcken och adressen är densamma än i dag. 1964 blev familjen komplett i och med sonen Kjells födelse.

Manfred arbetade den största delen av sitt yrkesverksamma liv på Rönnskär åt Boliden. Under många år har han även arbetat med timmerkörning och med hästen som arbetskamrat.

Makarna har tillsammans drivit jordbruk med mjölkkor, under 1980-talets senare hälft övergick de till köttproduktion.

Under militärtjänstgöringen på Ing 3 i Boden utbildade han sig till hovslagare, med tiden blev han skicklig och var flitigt anlitad i trakten.

Hästintresset har följt honom genom livet, många kallblod har fötts upp på gården. På senare år växte ett travintresse fram, främst via sönerna. Hästar som Vikebrun, Hallingbrun och Toringen är egna uppfödningar.

Manfred var duktig och hade känsla för djuren, ofta kallades han ut för att hjälpa till vid svåra kalvningar och fölningar.

Ved var ett annat intresse, så sent som i höstas klöv och kapade han in en hel vintervet, trots sviktande hälsa.

Manfred hade ett genuint intresse för andra människor och var ungdomlig i sinnet. Han var humoristisk och lite retsam. Generös och hjälpsam är andra ord som beskriver hans personlighet. På sommaren när slåttanna äntligen var klar och höet inne, så var det självklart att hjälpa grannarna att göra klart sitt.

Han hade en religiös livsåskådning och en stark Gudstro. Nu är arbetsmyran och kämpen Manfred hemma hos Gud, himlen har fått en ny ängel!

Vi är så tacksamma att vi fått vara delaktiga i Manfreds liv, vi sparar minnena som guldkorn i våra hjärtan.

Familjen genom Marie

 

 

 

 

Publicerad Lördag 29 mars

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
paulina-lundmark

Paulina Lundmark

Umeå

Vår högst älskade mamma och farmor Paulina Lundmark har lugnt och stilla insomnat på Sjöjungfrun i Umeå, omgiven av familjen, den 12 mars.

Paulina föddes i Skråmträsk och var det sjätte barnet i en syskonskara av nio. Under hela sin uppväxt bodde Paulina med sina syskon ”uppe i Liden” tillsammans med sina älskade föräldrar Edla och Konrad Lundström.

1946 träffade Paulina sin blivande make Stig och de flyttade till Skellefteå för att bilda familj. De kom att tillsammans få två söner.

1960 gick flyttlasset för familjen till Jörn. Jörn kom att bli en viktig plats för Paulina under många år och även en viktig del i hennes liv. Där fick hon möjlighet att både odla och utöva sitt stora intresse för sport och motion och skapa ett nätverk av många nära vänner.

Paulina vann mångas hjärtan, inte minst barnbarnens som var åtta till antalet. Farmors trygga famn räckte gott och väl till alla, stora ord var överflödigt. Farmors kokkonst gjorde att barnbarnen aldrig petade i maten när hon stod vid spisen. Givetvis var det uteslutande husmanskost.

Sport var Paulinas stora intresse. Under 60-talet var Skellefteå AIK familjens stora intresse, och ”myggkedjan” var hennes stora idoler. Familjen åkte från Jörn till i princip alla hemmamatcher, så Norrvalla kundes utan och innan liksom den musik som spelades i pauserna.

Längskidor, golf, boule, ja hon blev duktig i alla sporterna trots att hon var i medelåldern då hon började med golf (blev distriktsmästare) och boule. Hon hade en bollkänsla som var unik för hennes ålder. Paulina var en härlig tävlingsmänniska, spelade alltid på topp vid tävlingar även om genrepen kunde vara mer varierande. Hennes prissamling är minst sagt imponerande.

Mamma/farmor var aldrig rädd för att ta i och arbeta med kroppen, många är timmarna i skogen med plantering, röjning osv.

Fritidshuset i Selet, Byske fick en stor plats i hennes hjärta.

Den egna golfbanan på fastigheten gav Paulina frihet att ”gå en runda” när det passade.

I förvärvslivet var hon trogen åldringsvården ända fram till sin pension.

Början på 2000-talet drabbades Paulina av en minnessjukdom vilket kom att förändra hennes liv. 2007 flyttade hon till Umeå för boende på Sjöjungfrun och där hon kom att trivas mycket bra och omgående fick många nya vänner och bekanta. Hennes mycket goda kondition och starka fysik bidrog starkt till att minnessjukdomens utveckling, under många år, fick ett mycket lugnt förlopp.

Nu har vår älskade mamma/farmor fått ansluta sig till sin stora idol Elvis.

Saknaden efter vår älskade mamma/farmor är mycket stor!

Familjen genom Mats och Kurt

 

 

 

 

Publicerad Lördag 29 mars

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
einar-steinvall

Einar Steinvall

Skellefteå

Einar Steinvall avled den 12 mars på Skellefteå lasarett vid en ålder av 82 år. Närmast sörjande är hustrun Gun, sonen Ulf med frun Joy, Einars systrar Barbro och Ingrid samt övrig släkt. Einar växte upp som den yngste av fem bröder och med två yngre systrar.

Under lång tid var Einar en profil i det idrottsälskande Skellefteå, inte minst alla de säsonger han var speaker vid Skellefteå AIK:s hemmamatcher i ishockey. Einars säkra stämma från speakerbåset blev för många lika självklar som hemmalagets svartgula tröjor. Det var ett uppdrag som låg honom varmt om hjärtat.

Hans röst hördes även i många andra sammanhang. Äldre Skelleftebor minns den tid då idrottens kändisar och nöjesvärldens profiler turnerade i Folkparkerna. På scenen, med mikrofonen i hand, välkomnade Einar superstjärnorna till Skellefteå i samband med populära Barnens Dag. I paraden av stora namn fanns boxningsmästaren Cassius Clay, senare än mer berömd som Muhammad Ali, och svenska hjältar som Ingemar Stenmark och Björn Borg. Inte sällan hann de celebra gästerna med en smörgås hemma hos Einar och Gun på Nilsgatan innan de skjutsades ut till flyget.

Einar kunde konsten att kommunicera med folk, kända som okända. Han hade alltid glada skämt till hands och ofta något lurigt i blicken. Under sitt yrkesliv arbetade han som säljare, under många år för det dåvarande oljebolaget Nynäs och senare Statoil, ett jobb där hans talekonst naturligtvis var en stor tillgång.

Därför var det så tragiskt när Einar för tio år sedan drabbades av en stroke som bland annat gjorde att han tappade talförmågan. Hans sista år i livet blev en utdragen kamp under tuffa omständigheter. Så länge han orkade var främsta nöjet att följa AIK:s hockeymatcher på tv.

På ett beundransvärt sätt höll han humöret uppe under de jobbiga åren, hela tiden med hustrun Gun vid sin sida.

Anders Steinvall

 

 

 

Publicerad Fredag 28 mars

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook

Frideborg Olofsson

Skellefteå

Tidigt på morgonen den 24 mars somnade vår kära Frideborg in. Hon skulle till hösten ha fyllt 90 år.

Mamma föddes och växte upp i Gamla Falmark där hon var yngst av tre syskon. Föräldrarna var Nils och Frida Morén.

1956 gifte hon sig med Gösta Olofsson och de fick två barn, Barbro och Thomas. Familjen flyttade till Ursviken och senare till Kåge och Morö Backe. 2004 blev hon änka och 2007 avled sonen Thomas, vilket var en stor sorg. Hon flyttade då till Tryggheten på Storgatan.

Frideborg arbetade i yngre år på bageri, i restaurang och på hotell. Tillsammans med Gösta drev de en affär i Ursviken i några år och sedan arbetade hon på Rönnskärsverken.

För mamma var familj, släkt och vänner viktigast. Hon var en social kvinna som alltid hade dörren öppen och på bordet serverades den godaste maten och fikat. Hon delade gärna med sig av allt och engagerade sig speciellt i sina nära och kära. Hennes barnbarn låg henne varmt om hjärtat och hon var mycket stolt över dem.

Frideborg har under alla år alltid fått styrka av sin tro och var delaktig i EFS och Svenska kyrkan. Hon månade speciellt om barnen ute i världen som har det svårt.

Det senaste året har hennes ork blivit allt sämre men ändå var hennes ögon som vanligt pigga och klara. Mamma kunde ta vara på stunden och vara så flexibel, fastän hon blev rörelseinskränkt. På julafton orkade hon komma till vår stuga då det var så lite snö och för bara några veckor sedan kunde jag ta med henne till Citykompaniet och fika.

Vi är tacksamma för allt stöd och all hjälp mamma fått, speciellt på Tryggheten och på Morö Backe, samt de uppiggande besöken och korten hon fått.

Hon var så trött och slut och nu får hon vila, men vi saknar henne.

Barbro med familj

 

 

 

Publicerad Fredag 28 mars

Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook
Annonsera