Östersundsmusikern Annika Norlin fick mycket uppmärksamhet med debutplattan som Hello Saferide. Det överträffades med råge av hennes svenska projekt, Säkert!, som producerades av Skelleftesonen Henrik Oja.
Då blir det ofrånkomligt så att man har höga förväntningar på denna, hennes tredje, skiva. Lägg där till att hon valt Andreas Mattson (Popsicle) som producent.
Gör hon det då? Ja, men det är ingen ny Säkert!, och kanske är det orättvist att jämföra dem. Så jag skippar det.
Jämfört med Hello Saferides första då? Man känner igen sig, men hon har utvecklats mycket (fortfarande är uttalet lite si så där, dock) och till min stora förtjusning dragit ner avsevärt mycket på la-la-la-la-la:na. Det hade inte funkat en gång till. Nya plattan är tyngre, men innehåller också större kontraster med fina pianoballader som för tankarna till 70-talet.
Som alltid gör hon texter som är väl värd att lyssna på – i synnerhet blir det intressant för oss i norr när det finns en låt som ”Arjeplog”. Hon tog körkortet där i vintras för övrigt.
Men det bästa är ändå att hon inte låter sig styras av regler. Hon låter mainstream men drar sig inte för att lägga till vrickade utspel här och där.
Spretig skiva, men det är absolut inget negativt. Det blir bara intressantare, det är allt.
