Bygdespelmannen Gunnar Burlin, 69 år, Forslunda, spelar allra helst hemma i sitt hus. Gunnar är ett verkligt original och en stor profil, som blir hedersgäst vid spelmansstämman Ljusvassträffen.
Förra året var spelmännen Johan Widmark och Gottard Wallin hedersgäster. Det är ett sätt at hedra spelmännen och samtidigt lyfta fram bygdens kulturpersonligheter.
Årets hedersgäst Gunnar Burlin är en profil som, enligt motiveringen, sprider glädje med sin dragspelsmusik:
”Musiken, som också består av egna kompositioner, kännetecknas av snabba fingrar och medryckande takt”.
Han är en arbetande människa, som går sin egen väg och inte ger mycket för finkultur. Film, teater och skönlitteratur har inget värde för Gunnar:
– Nej. Det är arbetet som har det största värdet här i livet och så naturligtvis dragspelsmusiken. Allra bäst trivs jag i skogen. Arbetet är bra mot värken. Blodcirkulationen ökar och dessutom går det alltid lätt att spela sedan man jobbat. Då är det trevligt att ta i dragspelet.
Gunnar spelar en timme varje dag, oftast i samband med matrasterna.
Tv-apparaten kastade Gunnar ut med orden ”ingenting för mig”. Det var för 25 år sedan. Han föredrar att lyssna på nyheter och magasinsprogram i P1. Dessutom läster han Norran.
Det var Jularbo som inspirerade den unge Gunnar att bli spelman. Till favoriterna hör även Pepparn och Ludgo-Pelle. Annan musik är bara störande, enligt Gunnar.
– Numera spelar jag på gehör även om jag kan läsa noter. Jag har också gjort egna låtar, en shottis och två hambo.
Skribent: Waldemar Mellquist, texten förkortad.
