Olof Johansson väljs 1987 till Centerpartiets nye ordförande efter Karin Söder. Han var partiledare 1987–1998 och miljöminister 1991–1994.
I Torbjörn Fälldins första regering fick Johansson en av de mest utsatta ministerposterna, som energiminister. År 1991 blev han miljöminister i Bildts borgerliga koalitionsregering, en post som han dock lämnade sommaren 1994 i protest mot byggandet av Öresundsbron, som han länge motarbetat. Samtidigt undvek han att låta regeringen spricka till följd av frågan, genom att göra sin avskedsansökan till en personlig protest, medan de tre övriga centerpartisterna i regeringen satt kvar.
År 1995 inledde Centerpartiet under Johanssons ledning ett nära samarbete med den socialdemokratiska regeringen, ett samarbete som varade till 1998, det år då Johansson bara några månader före riksdagsvalet lämnade partiledarposten. Den av Johansson initierade, historiska uppbrytningen av blockpolitiken blev emellertid till ett trovärdighetsproblem för efterträdarna Lennart Daléus och Maud Olofsson, som båda i stället satsade på borgerlig samverkan.
Efter partiledartiden har Johansson bland annat varit styrelseordförande i Systembolaget 2002-2008.
Källa: Wikipedia.
