Det är ännu långt till fullständig jämlikhet. Könsrollstänkandet har djupa rötter inom travsporten.
– Vi betraktas med misstänksamma ögon av publik, hästägare och medtävlare, säger Skellefteås damkuskar.
För två år sedan gav Svenska travsportens centralförbund klartecken för damkuskar att köra i reguljära travlopp. Sedan dess har det också blivit allt vanligare med kvinnliga körsvenner.
Vid Skelleftetravet finns för närvarande två aktiva – Gisela Granberg, 26 år, och Ulla Nyberg, 24 år, båda hemmahörande i banans två professionella tränarstall. De arbetar heltid med travet på lika villkor som männen.
Förut spelade man Ernst Rolfs ”Det är kvinnan bakom allt” på travbanorna så fort en häst med kvinnlig kusk visade sig i något jippo eller liknande arrangemang. Det gör man inte längre.
Ulla Nyberg arbetar i Stig Lindmarks stall. Det har hon gjort i åtta år.
– Jag minns hur lycklig jag var när jag fick börja hos Stig, berättar Ulla.
För två år sedan blev det klartecken för damer att köra häst i reguljära tävlingar. Fortfarande kan de dock inte bli tränare, ett yrke som förbehålls männen.
– Travet är omringat av fanatiskt könsrollstänkande och konservatism, säger Ulla.
Gisela Granberg arbetar hos sin man Rolf Kerttu. Tränarrörelsen drivs som ett familjeföretag och Gisela jobbar med hästarna alla dagar utom måndagar.
– Att köra tävlingar är toppen. Önskar att jag skulle få köra mer, men det finns ett passivt segt motstånd mot damkuskar. Travet bär fortfarande prägeln av en sport enbart för män, säger Gisela.
Skribent: Bernt Karlsson, texten förkortad.
