I ledaren i Norran den 26/4 lyfter Adam Bäckström regeringens nedskärningar på folkbildningen. Flera av resonemangen får i bästa fall betraktas vara missvisande. Folkbildningen är en viktig del av lösningen för många av vår tids stora problem. Som att säkra kompetensförsörjningen, bekämpa segregationen och bidra till en levande lands- och glesbygd. Dessutom är den infrastruktur som folkbildningen bygger upp, i form av lokaler och stödjande personal, livsviktigt för det levande föreningslivet i Sverige och Västerbotten.
Regeringen har nu valt att skära bort en tredjedel av studieförbundens stöd från staten. Enligt Adam Bäckström har detta en koppling till Riksrevisionens rapport om kontroll av statsbidraget till studieförbunden. Men riksrevisionens synpunkter på folkbildningen handlar i första hand om statens sätt att kontrollera hur pengarna används, en kontroll som också är okontroversiell att stärka. Att använda det som ursäkt för att slå undan en tredjedel av statsbidragen är i bästa fall naivt, men i värsta fall ohederligt.
I ledaren benämns nedskärningarna som en ”ombalansering av kvantitet och kvalitet”. Det är en försköning över effekterna av politiken i verkligheten. För Västerbottens del kommer det innebära stängda lokaler, i synnerhet utanför de stora kommunernas centrum, minskad personalstyrka och drastiskt försämrade förutsättningar att satsa på verksamhet som staten prioriterar. Mera om detta går att läsa i tankesmedjorna Tiden och Fores gemensamma rapport ”Ett tystare Sverige”, där det också framgår att särskilt utsatta människor kommer att drabbas hårdare.
I höstas sa utbildningsminister Mats Persson att de minskade statsbidragen till studieförbunden innebär att ”staten slutar finansiera fritidsintressen”. Men när statsbidragen minskar riskerar verksamhet som finansiellt står på egna ben som till exempel fotokurser, vissa språkkurser eller andra hobbyliknande satsningar som lockar bemedlad medelklass och som finansieras genom kursavgifter att få ett ännu större utrymme. Precis tvärtemot den sagda ambitionen.
Studieförbunden är en viktig del i kedjan som kan fånga upp och hjälpa arbetslösa att komma till arbete. Under Ukrainakriget var folkbildningen de första att fånga upp ukrainska flyktingar och bland annat erbjuda språkkurser. I många kommuner runt om i vårt län är studieförbunden också en viktig mötesplats för äldre som annars hade varit ensamma, och lokalerna en viktig del för att underlätta för föreningsliv och för att möjliggöra evenemang. Vad är det värt i framtiden Sverige?
Styrelsen i Folkbildning Västerbotten:
Malin Malm, ordförande; Andreas Berglund, kassör, Solviks folkhögskola; Frida Lindberg, sekreterare, Studieförbundet Vuxenskolan Västerbotten; Monica Widman-Lundmark, Medlefors folkhögskola; David Bergquist, Sensus Norrland
Ledarskribent Adam Bäckström svarar:
Tack för svaret på ledarkrönikan.
För det första, jag tvivlar inte en sekund på att nedskärningarna slår hårt mot era verksamheter. För det andra håller jag med om att Riksrevisionens rapport i första hand analyserat styrningen, men framförallt uppföljningen av vad pengarna till folkbildningen använts till.
Dock kvarstår ett faktum; oavsett om regeringens beslut om stadsbidragen till fullo, delvis, eller inte alls fattats utifrån revisionens rapport behöver beslutet ingen ursäkt. Det kan inte heller kallas ohederligt – som om det fanns ett löfte som brutits. Att man tycker olika om beslutet är såklart fullt i sin ordning. Men den svenska politiska debatten behöver en mer saklig retorik.
Sakligt sett har regeringens budgetbeslut fattats enligt demokratiska principer. Därmed delar jag inte det retoriska narrativet att regeringen förklarar krig mot folkbildningen. Denna formulering var det som fick mig att skriva krönikan från början. Jag delar heller inte bilden av att krönikan förskönar effekterna av politiken i verkligheten. De minskade anslagen tvingar fram nedskärningar i verksamheterna och det har onekligen konsekvenser.
Jag är dock övertygad om att studieförbunden och folkhögskolorna kan fortsätta spela en viktig roll i samhället. Både nu och i framtiden även om verksamheten inte har samma ekonomiska förutsättningar som tidigare.
Folkbildningens verksamheter är viktiga, men inte så viktiga att de är immuna mot reformer och en regeringspolitik med andra prioriteringar. Detta gäller särskilt i en tid när så gott som alla skattefinansierade verksamheter redan har ett mycket tufft ekonomiskt läge.
Adam Bäckström, Fristående ledarskribent