Det kan verka som den rimligaste saken i världen att all skolverksamhet som finansieras med offentliga medel bör lyda under samma regler och anpassa sig till samma sorts öppenhet. Oavsett om en läroanstalt har kommunen, en stiftelse eller ett aktiebolag som huvudman, bör det vara enkelt för medborgarna att ta reda på hur skattepengarna används, om köregler följs och att ta del av relevanta handlingar. Att bedriva skolverksamhet med offentliga medel i enlighet med skollagen är dessutom en form av myndighetsutövning.
Ändå har friskolor i 30 års tid sluppit samma insyn som kommunala skolor. Något som Skolinformationsutredningen, vilken överlämnades till skolminister Lotta Edholm (L) nyligen, ansåg borde ändras. Utredaren Ulrika Geijer presenterade två förslag: Det ena var att införa offentlighetsprincipen även för friskolor. Det är enklast eftersom en etablerad lagstiftning med fungerande rättspraxis redan finns på plats. Det som talar emot en sådan lösning är att det kan bli svårt för mindre aktörer att hantera den typ av administration och krav på att skyndsamt lämna ut material som följer att lyda under offentlighetsprincipen. Vissa enskilda skolhuvudmän har även haft invändningar mot vad de uppfattar som att de skulle tvingas röja affärshemligheter. Enligt utredare Geijer finns det dock utmärkta sätt att hantera båda dessa frågor.
Det andra förslaget är att det införs en så kallad “insynsprincip” vilket skulle innebära en särskild lagstiftning för friskolor, inte lika strikt som för kommunala diton. Till exempel skulle friskolor inte behöva hantera utlämnanden lika skyndsamt eller diarieföra lika noggrant som kommunala. Enligt Skolinformationsutredningen finns det dock nackdelar med en sådan modell eftersom det försvårar granskning och gör det lättare för friskolor att dölja information.
Utredaren varnar också för att en helt ny lagstiftning lätt leder till rättstvister och att det därför förmodligen skulle ta många år innan den nya lagen hunnit prövas ordentligt.
Sammantaget kan man konstatera att insyn i offentligt finansierad verksamhet med myndighetsuppdrag är en fråga om såväl rättssäkerhet som transparens. Något Liberalerna verkade förstå så sent som den 11 april, då partiledaren Johan Pehrson, skolminister Edholm och Fredrik Malm, ordförande i riksdagens utbildningsutskott, skrev att “Liberalerna vill att offentlighetsprincipen ska gälla i alla friskolor. En ökad insyn är avgörande för att vi ska kunna granska och följa hur våra offentliga medel används. Oavsett om det är en kommunal eller fristående skola ska föräldrar och elever vara trygga i att eleverna har tillgång till en bra utbildning”.
Den 24 april hade partiet till synes bytt åsikt. Då röstade riksdagen om att införa offentlighetsprincipen i hela skolväsendet och L krökte ryggen och röstade nej tillsammans med sina Tidökompisar. Enligt Fredrik Malm handlar det om att utbildningsdepartementet precis fått utredningen och “vill invänta remissinstanserna och sen ta fram ett lagförslag” (SR 24/4). Det är en lam ursäkt. Det är inte första gången frågan utreds och vad remissinstanserna kommer att landa är inte svårt att gissa. Signalen det skickar att L - till skillnad från till exempel KD i frågan om könstillhörighetslagen - viker ned sig och inte står upp för den öppenhet som ett liberalt parti borde hålla högt, är sorglig. Det är knappast svaga uppvisningar som denna som kommer att rädda L från att åka ur riksdagen 2026.